Lidingö stad ville ha, och fick, ett snabbt avgörande i frågan om Urban Nouveau hade rätt att överklaga upphandlingen av Lilla Lidingöbron. Företaget ville bevara den gamla bron för bland annat bostäder istället för att riva den.
Enligt förvaltningsrätten kan Urban Nouveau inte anses ha haft ett intresse av att vinna upphandlingen av det uppdrag som kommunen definierat, där alltså rivning ingick. Med den domen kunde kommunstyrelsens ordförande Daniel Källenfors och Fredrik Björckebaum, vd för Implenia, teckna avtal.
– Det är unikt att en kommun själv måste bygga infrastruktur för en halv miljard, därför är det extra stort ansvar att vi politiker tar ett beslut där alla är eniga, säger Daniel Källenfors.
Implenia kammade hem uppdraget genom att ha både det ekonomiskt fördelaktiga priset och den gestaltning av bron som gav högst poäng i utvärderingen. Skillnaden mellan de tre anbuden är, som Inköpsrådet tidigare kunnat berätta, betydande.
Vinnande anbudssumma uppgår till 539 miljoner kronor. Konkurrenterna OHL och CMC ville ha 700 miljoner kronor respektive 712 miljoner kronor.
Jan Werner, Lidingö stads projektledare för Lilla Lidingöbron, svarar på frågan om den stora prisskillnaden och lagens krav på uteslutning av låga anbud.
– Lidingö stad ansåg att det inte förelåg någon risk för att vinnande anbud skulle vara orimligt lågt då anbudsgivaren lämnat ett väl genomarbetat anbud i nivå med stadens kalkyler.
Han noterar också att vinnaren dessutom har valt att offerera en betongbro, i stället för stålbro, vilket kan göra skillnad för priset:
– Det tillsammans med deras gedigna erfarenhet och att de är väletablerade på den lokala marknaden gör att staden känner sig trygg med vinnande anbud.
En ny förbindelse för gång- och cykeltrafiken är planerad till sommaren 2021 och den nya bron ska stå färdig år 2022. Först därefter rivs den gamla bron.
Noterar att projektledaren Jan Verner inte svarar på frågan om han har gjort vad upphandlare är skyldiga att göra enligt lag idag, nämligen att be leverantören som lagt det betydligt lägre anbudet, i det här fallet 200 miljoner kronor lägre än de övriga, om en förklaring.
Det är inte bara 200 miljoner lägre än de två andra anbuden som kommit in (varför så få?) utan även 200 miljoner kronor lägre än Lidingö stads egen kalkyl.
Han svarar inte på frågan om de har bett Inplenia om en förklaring utan säger bara att det lägre anbudet stämmer med den kostnadskalkyl som kommunen gjort.
Men det är ju just det den inte gör. Lidingö stad hade beräknat och gått ut med en kostnadskalkyl på 700 miljoner för en ny bro med två tågspår. Och det lägsta anbudet låg på 539 miljoner. Då kan man ju inte påstå att det är vad man beräknat! Det är ju betydligt lägre.
De renderingar av ny bro som visats efter att kontrakt har skrivits (bilder de inte lagt ut på hemsidan?) presenterar en tafflig lågprisbro utan estetiska värden. Kanske något som kan förklara det betydligt lägre priset?
Trots lågprisbro är risken stor att ett sådant lågt räknat bygge kan bli betydligt dyrare i slutänden med tanke på de problem båda de tidigare brobyggena haft med sjöbotten, lerlager och dess djup. Att ta in billig arbetskraft löser inte det problemet.
Om det finns osäkra och oklara förutsättningar kan fast -och lägsta pris vara olämpligt. Det sluta med en massa diskussioner om vad som ingått i priset eller ej, liksom tidsförseningar kan uppstå pga att man missbedömt arbetets komplexitet.
Om inte allt finns med i kontraktshandlingarna har ju entreprenören rätt att få extra ersättning för det.
I en totalentreprenad har den som ska utföra arbetet viss undersökningsplikt men hur långtgående? Är verkligen den problematiska botten beskriven i detalj förfrågningsunderlaget?
Säkerligen öven svårt att helt komplett beskriva grundarbetena.
På grund av det kan det vara bättre att reglera de verkliga markförutsättningarna med reglerbara mängder istället för fast pris.
Bra skrivit A Lundvall! Beräkningar av Ingenjörer menar att kostnaderna kommer att öka med 2-3 gånger på det anbudet Implenia har lagt! Politikerna borde inte bestämma sig för att bygga denna fula bro som inte alls har någon stil alls jämför mot Gamla Lidingöbron som både har ett kulturhistoriskt värde och är snygg . Skönhetsrådet med flera tyckte att denna fina bro skulle bevaras då den byggnadsmässigt är en stor byggnadstekninsk framgång med dess 140 meter långa brospann och är en symbol för Lidingö! Bevara Gamla Lidingöbron och spara en massa pengar i stället för att bygga en ful betongbro!
Som skattebetalare på Lidingö är jag mycket nöjd med att ett avtal kan tecknas som är så pass prisvärt. Bra jobbat Lidingö!! Lundvalls och Aronssons invändningar på upphandlingsprocessen kan lämnas därhän.
Stina, jag tycker det är totalt oacceptabelt det Lidingö stad har gjort vilket är en form av korruption om man ser till hela beslutsgången, hur det verkligen har gått till från början: Man har inte följt PBL. Även att besluta något som är så pass så stort och betydelsefullt för medborgarna på endast tre vardagar och över lidingöbornas huvuden är helt oacceptabelt
Hur kan en skattebetalare som du på Lidingö tycka det är önskvärt? Det är helt enkelt inte riktigt klokt. Det blir dessutom dyrare än det alternativ som erbjudits kommunen.
Äntligen kommer tjänstemannaansvaret att återinföras vilket bestämdes i våras. Då kommer tjänstemän som går emot lagar som PBL m fl och som hastar fram fram beslut på ett oegentligt sätt kunna ställas till svars för sina handlingar. Förhoppningsvis även retrospektivt så alla inblandade i denna smutsiga affär får ta ansvar för det man gjort.
Det är framför allt en politiker som drivit på detta och delegerat detta skumma arbete till tjänstemän på tekniska förvaltningen som borde ställas till svars också.
Att skriva som du skriver är mer än anmärkningsvärt eftersom du med det stöder denna okunniga ignorans gentemot specialister som Länstyrelsens sakkunniga och alla de andra instanser av sakkunniga RAÄ, Stockholms Skönhetsråd m fl ja även Lidingöbor som protesterat mot Lidingös planer att riva sitt vackra landmärke.
Gamla Lidingöbron är en minst lika kulturhistorisk värdefull bro som sin syskonbro, Gamla Årstabron, byggd vid samma tid – skillnaden är att dessa broar har olika ägare. Medan Gamla Årstabron har utsetts till byggnadsminne vill Lidingö riva sin(!?) Ramböll har fått ett internationellt pris för sin restaurering av Gamla Årstabron
Lidingös politiker och tjänstemän kommer och går. De är inte sakkunniga i denna fråga och de har ingen koll eller några kvalifikationer i vare sig estetiska- eller kulturhistoriska värden – ändå vill de bestämma om sådana.
Det här kommer gå till historien som ett av Lidingö stads stora klavertramp och kommunen kommer bli ökända för sin ogärning mot Lidingös kulturvärden.
Lidingö går dessutom emot hela den nationella plan som finns för landets broar. Det visar just att Lidingö stad inte håller sig i framkant vad det gäller miljö- och kulturfrågor.
Trafikverkets miljömässiga mål som går ut på att förlänga livet på äldre stålbroar av både ekonomiska, miljömässiga och som kulturhistoriska skäl.
Det blir oerhört belastande för miljön att riva en stålbro och att bygga en ny betongbro med allt vad det innebär, inte bara de stora koldioxidutsläppen som genereras vid tillverkningen av betong som en bro under sin livslängd inte tar upp igen. Även det klimatavtryck själva utförandet och rivningen lämnar.
Det här beslutet är fel på alla möjliga sätt. I det ingår också att de estetiska värdena inte ens finns med i diskussionen. Inga sakkunniga i design och form – hela detta elände har skötts enkom av den tekniska förvaltningen i kommunen utan insyn av byggnadsantikvarier eller planarkitekter i kommunen. Det är skamligt helt enkelt.
@ A Lundvall:
Alla anbudsgivare har fått samma förutsättningar för att lämna anbud.
Således har de då samma rätt att tolka dessa och därefter yrka på eventuella ÄTA-arbeten. Det är ju helt egalt i denna fråga vad ingångspriset är.
@ Stina: enig i att det verkar vara en klok kommun som värnar om skattebetalarna
Benke, om man värnar om skattebetalarna är detta inte en bra lösning. Det finns inget framtidstänk i detta och det blir dyrare än ett bevarande. Speciellt i jämförelse med det bevarandeförslag som uteslöts vid upphandlingen genom de kriterier som sattes upp efter den första intresseinbjudan.
Man krävde att rivning skulle ingå i anbudet vilket av förklarliga skäl inte passade bevarandeförslaget som hade en mer ekonomisk – och innovativ och genial lösning.
Att de inte fick talerätt då de överklagade hade bara att göra med att det företaget inte hade för avsikt att riva den kulturhistoriskt värdefulla bron.
Vad rätten tittade på var inte sakfrågan i överklagan utan bara att de inte uppfyllde detta krav som ingick i anbudsförfrågan – detta av två skäl:
1) pga av ett tidigare prejudicerande fall som handlade om elektrisk firma som inte haft intresse att lämna anbud på grund av en bindningstid de ogillade – dvs deras ointresse att utföra det som efterfrågades byggde på helt andra skäl än i detta fall.
2) Upphandlingar styrs av LOU och allt det som kan ha varit felaktigt i tidigare beslut och som föregått en upphandling tas av förklarliga skäl inte upp i en sådan lag. Därför är det svårt att få talerätt när en överklagan just handlar om de oegentligheter som föregått en upphandling när det är själva upphandlingen man överklagar som de gjorde.
Därför förenklar du ditt påstående i din kommentar mer än vad du kanske förstår eller känner till. Hela beslutet som ligger till grund för upphandlingen, allt planarbete och detaljplanen har tagits fram på ett oegentligt sätt milt sagt.
Jag har till min stora förvåning upptäckt detta i höstas när jag skrev en uppsats om hur beslutet gick till. Hade inte väntat mig att det hade gått till som det har när jag började undersöka detta. Jag har också märkt att det finns en rädsla hos många som tidigare har arbetat i kommunen att prata om detta.
De har yppat vissa saker men sedan blir de rädda. Så det är en obehaglig sida av Lidingö stad som jag har fått ta del av tråkigt nog.
Det är ingen som vet var slutsumman hamnar.
https://www.stoppafusket.se/2018/02/22/dyrt-att-kopa-billig-arbetskraft/