En region genomförde en upphandling som ett förenklat förfarande enligt LOU i dess lydelse före den 1 februari 2022. Tre anbudsgivare deltog i upphandlingen och A tilldelades kontrakt.
B, som placerade sig på andra plats vid utvärderingen, ansökte om överprövning och menade att A var föremål för uteslutning på grund av bristande fullgörelse av ett tidigare upphandlat avtal. Dessutom ansåg B att det angivna takbeloppet var oproportionerligt högt.
Förvaltningsrätten biföll ansökan och förordnade att upphandlingen skullegöras om.
Regionen överklagade till kammarrätten som, efter muntlig förhandling, upphävde förvaltningsrättens dom och avslog B:s ansökan om överprövning.
Kammarrätten ansåg att A:s tvist med andra regioner inte medförde att en uteslutningsgrund förelegat vid tidpunkten för A:s anbud. Att A sedermera träffat en förlikning medförde enligt kammarrätten ingen annan bedömning.
Vidare konstaterade kammarrätten att utredningen i målet inte gav stöd för att takvolymen i form av antal dospatienter per dygn var orealistiskt hög.
I och med att regionen hade angett en takvolym i kvantitet ansåg kammarrätten att kravet på att ange största kvantitet eller högsta värde var uppfyllt (se EU-domstolens dom i C-23/20 Simonsen & Weel).
I kammarrätten hade B även anfört att regionen inte hade angett något uppskattat värde och/eller uppskattad kvantitet.
Kammarrätten konstaterade att den omständigheten hade påtalats sent i processen och att B inte under anbudstiden begärt något förtydligande från regionen. B ansågs därför inte ha gjort vad som kan krävas för att undvika skada (se HFD 2022 ref. 4 I och II).
Vad gäller övriga påstådda överträdelser konstaterade kammarrätten att det inte var visat att regionen agerat i strid med LOU.