En upphandlande myndighet genomförde ett öppet förfarande i syfte att teckna ramavtal avseende tekniska konsulttjänster. En av leverantörerna som lämnat anbud, A, hade fått sitt anbud förkastat då det inte uppfyllde kvalificeringskraven. A ansökte om överprövning och yrkade i första hand rättelse genom ny utvärdering med beaktande av A:s anbud och i andra hand att upphandlingen ska göras om.
Myndigheten bestred.
Förvaltningsrätten fann att det var korrekt att förkasta A:s anbud och avslog ansökan.
A överklagade till kammarrätten, som meddelade prövningstillstånd. Kammarrätten instämde i förvaltningsrättens bedömning att A inte uppfyllde de obligatoriska kraven gällande miljöledningsåtgärder. Det var således korrekt att inte kvalificera A.
Därefter prövade kammarrätten A:s andra grund, det vill säga om ett bestämt lägsta pris och där anbudsgivarna skulle tävla med kvalitet strider mot likabehandlingsprincipen. Domstolen hänvisade till HFD 2018 ref. 50 (golvprisdomen) där HFD slog fast att ett fast lägsta pris med förkastande strider mot likabehandlingsprincipen och kan resultera i att upphandlingen ska göras om. Kammarrätten slog därefter fast att även om ett fast lägsta pris i denna upphandling inte ledde till att anbud förkastades så hindrade det leverantörer från att konkurrera med ett lägre pris. Kammarrätten fann därför att denna utvärderingsmodell stred mot likabehandlingsprincipen och att den skulle kunna komma att leda till att upphandlingen ska göras om.
För att ett ingripande ska ske krävs vidare att felet har medfört skada. Kammarrätten ansåg att A i detta fall inte påstått att deras anbud skulle ha sett annorlunda ut utan aktuell brist. A hade därmed inte visat skada. Kammarrätten bedömde att A inte visat kausalitet mellan bristerna i upphandlingsdokumenten och möjligheten för A att tilldelas kontraktet. Det skulle krävas att A visade att anbudet skulle utformats på ett annat sätt om de aktuella bristerna i upphandlingen inte förelegat, vilket A inte gjort. Kammarrätten avslog överklagandet.