Sammanfattning
En rätt att kunna ändra trafikvolymer, enligt avtalet, innebar inte en rätt att ta ifrån en upphandlad leverantör en del av ett visst uppdrag. Minskningen av uppdraget likställs med en ensidig uppsägning i strid med avtalet, vilket berättigade en ersättning motsvarande det positiva kontraktsintresset.
Fakta i målet
Efter en offentlig upphandling ingick Bergkvarabuss och Region Kronoberg genom Länstrafiken i Kronoberg ett avtal om tidsbelagd linjetrafik med buss för tre delområden (1A, 1B och 2). Efter en tid minskade Länstrafiken bussbolagets uppdrag inom delområde 1A och tog bort två bussar.
Domstolens bedömning
Frågan var om Länstrafikens ändring av uppdraget hade stöd i avtalet eller om det utgjorde ett avtalsbrott. Avgörande för målets utgång var avtalets reglering om Länstrafikens rätt att ändra trafikvolymen.
Hovrätten konstaterade att avtalet saknade en definition av begreppet trafikvolym. Utifrån en tolkning av avtalets ordalydelse, men också med hänsyn till övriga tolkningsdata som tingsrätten redogjort för, kom även hovrätten fram till att det var ett mängdbegrepp som gjorde det möjligt för Länstrafiken att ändra mängden trafik inom ett eller flera delområden.
Men enligt hovrätten var det inte en sådan ändring som Länstrafiken gjort eftersom trafikvolymen varit oförändrad, och ett annat bussbolag anlitats för att huvudsakligen utföra trafikeringsuppdraget som Bergkvarabuss tidigare gjort.
Vad Länstrafiken gjort, enligt hovrätten, var inte att ändra trafikvolymen i avtalets mening. I stället hade man, sedan Bergkvarabuss nekats att fortsätta utföra i princip samma uppdrag fast enligt andra prisvillkor, ensidigt sagt upp bussbolagets uppdrag inom delområde 1A.
Länstrafiken hade därefter överlåtit uppdraget till en annan trafikutövare. Länstrafikens agerande utgjorde därför ett avtalsbrott.
När det gällde beräkningen av skadan menade Länstrafiken att Bergkvarabuss hade kompenserats genom ökning av ett annat delområde, de facto skadebegränsning av försålda bussar och bussbolagets skyldighet att begränsa sin skada.
Hovrätten ansåg dock inte att någon av omständigheterna föranledde någon nedsättning av skadeståndet, och gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten vad gällde beräkningen av skadans storlek.
Bussbolaget ska därför försättas i samma ekonomiska läge som om avtalet fullgjorts avtalsenligt. Käromålet vann således bifall i sin helhet.
Analys
Målet som sådant innehåller inga direkta nyheter eller omvälvande slutsatser, men uppvisar att domstolen kan inta en mer bokstavlig tolkning vilket sätter fingret på vikten av att skriva tydliga avtal.
Att på avtalsrättsligt otydliga grunder i stället anlita en annan utförare för i princip motsvarande uppdrag kan alltså likställas med en ensidig uppsägning. Om en sådan rätt saknas enligt avtalet konstituerar det ett avtalsbrott.
Målet illustrerar vikten av tydlighet, förutsägbarhet och förståelse av avtalet. En upphandlande myndighet har ett långtgående ansvar att avtalet redan i upphandlingsskedet säkerställer att även anbudsgivare kan förutse vilka framtida eller oförutsedda förändringar som kan komma att vilja tillämpas.
Inför en upphandling bör alltid 17 kap. 10 § LOU om ändrings- och optionsklausuler begrundas som en möjlighet att skriva flexibla avtal som kan möta en förändrad behovsbild. Häri ligger framför allt en utmaning i att formulera dessa klausuler klart, exakt och entydigt.
Målnummer och domstol
Göta hovrätt, avdelning I, mål nummer T 1106-19. Målet har överklagats till Högsta domstolen den 23 mars 2020.
Juristpanelen
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer