Som ett resultat av #metoo har Lulebo skärpt de sociala kraven vid upphandling. Leverantörer och entreprenörer som arbetar på uppdrag av det kommunägda bostadsbolaget i Luleå ska aktivt arbeta för att motverka sexuella trakasserier.
– I upphandlingar kommer vi att ställa krav på att leverantörer och entreprenörer ska bedriva aktivt arbete för att motverka sexuella trakasserier och förtryck av medarbetare, underleverantörer, hyresgäster eller av Lulebos personal i samband med utförande av uppdraget, säger Anna-Stina Nordmark Nilsson, vd för Lulebo.
Krav ställs på att anlitade företag ska ha antagna rutiner för hur anmälningar om sexuella trakasserier och förtryck handläggs och hanteras. På begäran från Lulebo ska dokumentation tillhandahållas som visar hur entreprenörerna arbetar med dessa frågor och hur rutinen ser ut vid anmälningar.
– Förekomst av sexuella trakasserier i samband med utförandet av tjänster utgör ett avtalsbrott vilket berättigar till vite och rätten att häva avtalet, säger Anna-Stina Nordmark Nilsson.
I våras fattade Lulebo beslut om att inrättar en visselblåsarfunktion. Företaget går därmed i bräschen för Sveriges allmännyttiga bostadsbolag även på det området.
– Vi verkar i en utpekad riskbransch för korruption och syftet är att minska risken för oegentligheter och öka förtroendet både internt och externt. Det är viktigt att eventuella missförhållanden kommer fram och åtgärdas.
Lulebo äger och förvaltar 7 300 lägenheter, varav ungefär 1 000 studentbostäder, samt 125 kommersiella lokaler runt om i kommunen. Yttre skötsel samt om- och tillbyggnad av fastigheterna upphandlas externt.
Tanken är givetvis mycket god, men man får fortfarande inte kasta ut barnet (i det här fallet LOU) med badvattnet.
Hur tänker Lulebo motivera att nämnda krav samt bevisning harmonierar med de grundläggande upphandlingsprinciperna samt LOU i övrigt (särskilt de uttömmande reglerna om vilka bevis/utredning som får begäras in, eller ska kraven endast ställas vid förenklade förfaranden)?