På åtminstone fyra olika seminarier i Almedalen tog civilminister Ardalan Shekarabi upp antalet överprövningar av offentliga upphandlingar som ett problem. Även när seminariet i sig inte berörda frågan valde ministern att ta upp överprövningar. Ett av seminarierna handlade om hur upphandling kan användas för att sätta långtidsarbetslösa i arbete. Här tog Ardalan Shekarabi spontant upp överprövningar, vid två tillfällen. Frågan tycks ligga ministern varmt om hjärtat.
– Vi har den märkliga situationen med överprövningar. Vi måste få ned antalet överprövningar, de är direkt skadliga. Överprövning används som ett taktiskt verktyg. Så ska det inte vara, sa Ardalan Shekarabi under ett av seminarierna.
I höst ska regeringen tillsätta en utredning som ska se över möjligheterna att förenkla reglerna för upphandlingar under EU:s tröskelvärde, alltså lite drygt 1,2 miljoner kronor för statliga myndigheter och cirka 1,9 miljoner kronor för övriga upphandlande myndigheter när det gäller varor och tjänster (det dubbla beloppet inom försörjningssektorerna). För byggentreprenader är EU:s tröskelvärde 47 miljoner kronor.
Utredningen ska också få i uppdrag att föreslå förändringar kring reglerna om överprövning, med syfte att minska antalet överprövningar. Det trots att Överprövningsutredningen kom med sitt slutbetänkande så sent som i mars 2015. Uppenbarligen är Ardalan Shekarabi inte nöjd med resultatet.
Överprövningsutredningen avvisade två förslag för att minska antalet överprövningar: avgift för att ansöka om överprövning och att förlorande part ska betala motpartens rättegångskostnader. Utredningen menade att en avgift skulle vara verkningslös om beloppet var lågt. Ett högt belopp skulle påverka mindre företag i större utsträckning än större företag. Utredningen menade också att systemet med att vid förlust betala motpartens kostnader skulle slå hårt mot mindre företag.
Ardalan Shekarabi avvisar systemet med en avgift för att överpröva, men lämnar dörren öppen för att den förlorande parten ska betala motpartens rättegångskostnader. Han förespråkar också någon form av preklusionsfrist, vilket innebär att det inte ska vara möjligt att begära överprövning på något som framgår av förfrågningsunderlaget om man inte redan under upphandlingen har påpekat detta för upphandlaren.
Överprövningsutredningen föreslog vad den kallade för mellanvägen. Leverantörer var skyldiga att påtala fel förfrågningsunderlaget innan halva anbudstiden hade passerat. Den som inte har gjort det har enligt utredningens förslag ingen möjlighet att begära överprövning. Enligt Ardalan Shekarabi framkom det från remissinstanserna svårigheter i det systemet och frågan behöver därför utredas på nytt.
När det gäller förenklingar för upphandlingar under EU:s tröskelvärde är Ardalan Shekarabi inte lika konkret, men regelverket ”ska bli flexiblare”.
Ett problem är ju att okynnesöverklaganden gällande utvärderingarna fortfarande inte går att komma åt. Och man vill ju från myndighetshåll komma ifrån lägst pris och gå mot utvärderingskriterier.
Man kan inte bota en sjukdom genom att förbjuda den! Ingen vill överpröva för skojs skull!
Detta är en rättsäkerhetsfråga, ministerns uttalanden andas totalitärt styre.Många överprövningar är resultat av nonchalant agerande från UM vid fråga/svar, vilket antingen leder till överprövning eller att seriösa leverantörer väljer att avstå från att lämna anbud. Inför certifiering/”körkort” för upphandlare istället. SOI s diplomering är tydligen endast baserad på en endagars kurs vilket inte kan ses som särskilt förtroendeingivande.
SOIs diplomering är en examen, ett prov, och inte en kurs. Vid diplomeringen ska du redan ha skaffat dig tillräckliga kunskaper via erfarenheter för att klara provet (diplomeringen är lagd på is tillsvidare).
Antalet överprövningar har givetvis inte en orsak utan följer av flera anledningar. Kan dock hålla med om att antalet leverantörer som begär överprövning för att man finner processen humoristisk torde vara försvinnande liten (även om delar av lagstiftningen, eller dess tolkning snarare, kan framstå som ett skämt).
Går dock inte att förneka att en av de ”riktiga” anledningarna är att vi Sverige har gett våra leverantörer en fördelaktig sitts när det kommer till att överprövningar. Det kostar förhållandevis lite i proportion mot vad man kan vinna, bevisbördan ligger på myndigheterna, och kunskapen om EU-rätten – hos samtliga inblandade, även hos domstolarna – har varit eller är bristfällig. Sedan, absolut hade en och annan överprövning kunna ha undvikits om kommunikationen varit bättre. Men som i de flesta fall när det handlar pengar och prestige vs. ord så får pennan ge vika där och då, även om det tillslut är pennan som ändå vinner i det långa loppet.
Ang. förslaget med körkort så tror inte jag att det löser problemet eftersom roten till problemet finns i system i sig.
Eftersom offentlig upphandling ska motverka korruption och ”svågerinköp” krävs det en möjlighet att få göra en prövning av affären. Inskränkningar av den rätten kan strida mot EU-rätten.
Antalet felaktiga/olagliga upphandlingar överstiger vida antalet leverantörer som ”okynnesöverklagar”.
Preklusion av ”fel i förfrågningsunderlaget” kan bli mycket komplicerat om upphandlande myndigheter rättar, och rättar så att det fortfarande är fel i underlaget. Vad händer med frågan då? Är felet prekluderat, eller finns det möjlighet att åberopa det rättade felet som fortfarande är fel?
Hur beräknas rättegångskostnaderna hos en myndighet som inte anlitar ombud?
Överprövningsutredningen i sig är undermålig och medför bara fler frågor. Trots att civilministern är duktig på upphandling så verkar han helt missa komplexiteten när det gäller offentlig upphandling i sina yttranden.
Visst finns det okynnesöverprövningar, det kan jag som upphandlare garantera. En del av dessa skulle automatiskt försvinna även om avgiften vore mindre såsom 1000:-. Angående preklusionsfrågan blir det ju intressant om en sådan överprövning skulle inkomma. Går ett sådant ärende före hos FV? Om inte så kvarstår ju problemet med långa väntetider på besked om ärendet ska prövas eller ej med hänvisning till preklusionsfristen. Och om ärendet ska prövas – blir det ytterligare väntetid då? För mig verkar det som det bara blir fler frågor att pröva och belastningen på de olika rättsinstanserna kommer att öka.
En åtgärd måste verka inför en leverantörs eventuella beslut att överpröva. Om det kostar på ett eller annat sätt kommer fler (även UM) att tänka sig för innan överprövning och överklagande lämnas in.