Det saknas inte upphandlingssituationer där rättsläget är oklart och/eller omdiskuterat. I fjol publicerade Konkurrensverket ett första så kallat ställningstagande i syfte att vägleda upphandlare och leverantörer.
Verket kom i detta ställningstagande, sitt hittills enda, fram till att statliga myndigheter inte är skyldiga att tillämpa upphandlingslagstiftningen vid anskaffningar av varor eller tjänster från varandra. Förutsättningen är att båda myndigheterna är del av samma juridiska person.
Konkurrensverkets slutsatser ifrågasätts av två advokater vid Vinge, Anna Hofling Johansson och Björn Nicolai. I Svenska Dagbladet Näringsliv beskriver de ställningstagandet som både missvisande och olyckligt.
De skriver att ”för oss står det klart att Konkurrensverket ger en felaktig bild av rättsläget”. Eftersom Högsta förvaltningsdomstolen inte tagit chansen att skapa ett prejudikat hänvisas till den så kallade Depona-domen från 2017 (där skribenterna var ombud för klagande företag).
I denna kammarrättsdom görs det klart att LOU-upphandling borde ha skett när Riksarkivet skulle digitalisera dagstidningar åt Kungliga Biblioteket. Bedömningen är att de två myndigheterna var fristående från varandra. Vingeadvokaterna noterar att EU-rätten saknar stöd för generellt undantag på det sätt som Konkurrensverkets ställningstagande ger vid handen.
Enligt debattinlägget kan ställningstagandet bero på att Konkurrensverket utsatts för tryck från andra myndigheter. Konsekvenserna av verkets bedömning är hur som helst betydande. Privata företag stängs ute från möjligheten att konkurrera om uppdrag, inte minst IT-driftstjänster, värda stora belopp.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer