Högsta förvaltningsdomstolen har sagt sitt i en mångårig avfallsstrid mellan Konkurrensverket och ett antal skånska kommuner. Verket saknar befogenhet att meddela förbud och det innebär det att myndigheten agerat utanför sin kompetens i Sysav-frågan.
År 2014 inledde Konkurrensverket en granskning av kommunernas köp av avfallshanteringstjänster från gemensamt ägda Sysav. Resultatet blev att Sysav-kommunerna förbjöds köpa avfallshanteringstjänster utan annonserat upphandlingsförfarande.
Enligt kommunernas åsikt omfattades köpen av in-house-undantaget i 2007 års upphandlingslag. Undantaget innebär att tjänster inte behöver upphandlas från ett bolag som myndigheten utövar sådan kontroll över att bolaget kan betraktas som en del av den egna förvaltningen.
Bolaget ska dessutom bedriva huvuddelen av sin verksamhet tillsammans med myndigheten. Konkurrensverkets bedömning var dock att en alltför stor del av Sysavs verksamhet riktar sig mot andra än ägarna.
Målet i Högsta förvaltningsdomstolen gällde frågan om Konkurrensverkets tillsynsbeslut var överklagbart och – om så var fallet – om beslutet inneburit ett kompetensöverskridande.
Varken 2007 års upphandlingslag eller den nu gällande lagen från 2016 innehåller någon bestämmelse om att Konkurrensverkets tillsynsbeslut får överklagas. Högsta förvaltningsdomstolen bedömde därför överklagbarheten med utgångspunkt i allmänna förvaltningsrättsliga principer.
Vid den prövningen fann domstolen att beslutet kan antas påverka kommunernas situation på ett inte obetydligt sätt. Därmed bedöms det vara överklagbart.
Enligt Konkurrensverkets argumentation har man inte förbjudit, utan gjort en rättslig bedömning. Fast högsta instans finner att beslutet inte kan uppfattas på annat sätt än som ett förbud. Eftersom Konkurrensverket saknar befogenhet att meddela förbud innebar det att myndigheten agerat utanför sin kompetens.
Prövningstillstånd meddelas i de delar där frågan om prövningstillstånd tidigare förklarats vilande. Underinstansernas avgöranden och Konkurrensverkets beslut upphävs.
Två ledamöter var skiljaktiga. De anser att Konkurrensverkets formulering är olycklig, men att den knappast kan ha skapat intryck av förbud.
En dom som sätter munkavle på myndigheter?
Det ligger närmast till hands att hålla med de två ledamöter som var skiljaktiga. Majoritetens vilja att tolka Konkurrensverkets beslut som ett förbud, som i sin tur utgör kompetensöverskridande, pekar ju i en ny märklig riktning.
Den första delen i domen – tolkningen – passar inte väl in i det svenska rättssystemet. En fråga är om HFD förbisett tyngden av myndigheternas skyldighet att ange skäl och grunder för sina beslut, myndigheternas serviceskyldighet, och inte minst myndigheters ansvar enligt 3 kap. 3 § skadeståndslagen för ren förmögenhetsskada som vållas av att en myndighet genom fel eller försummelse lämnar felaktiga upplysningar eller råd. Det finns inget rättssystematiskt skäl för att i förhållande till kommuner ha en annan hållning än den som gäller enskilda. Något särskilt skyddsskäl för kommuner framkommer inte heller i domen.
En from förhoppning är att domen inte tolkas så att myndigheter, utan att ha explicit lagstöd, aldrig kan göra rättsliga bedömningar och uttala sig om rättslägen. I annat fall sätter HFD munkavle på myndigheterna.
Men, det finns nog anledning att HFD i plenum riktar om sin rättstillämpning så att dess politiska impregnering tvättas ur. I annat fall borde frågorna som gäller rättssystematiken vid lämpligt tillfälle kunna tas upp och klargöras av Sveriges enda Högsta domstol.