Ekonomistyrningsverkets tilldelningsbeslut i upphandlingen av upphandlingsverktyg överprövades av ett företag som inte lämnat anbud. Överprövningen gällde bland annat ramavtalets giltighetstid som översteg fyra år.
I det aktuella fallet var ramavtalen tänkta att kunna avropas under som mest fyra och ett halvt år. Förvaltningsrätten gav företaget rätt. Varken kammarrätten eller Högsta förvaltningsdomstolen medger prövningstillstånd, vilket innebär att domen från första instans om att upphandlingen ska göras om står sig.
– Konsekvensen av domstolens beslut blir att vi inte kan fullfölja upphandlingen och teckna ramavtal för upphandlingsverktyg, förklarar Peter Norén, enhetschef på Ekonomistyrningsverket.
LOU anger som bekant att ramavtal i normalfallet inte ska gälla mer än fyra år.
– Vi menade att administrativa system av detta slag ofta kräver investeringar både hos leverantören och vid avropande myndighet. I fallet med upphandlingsverktyg ser vi framför oss stor utveckling för att gå över till helt elektroniska förfaranden och för kunden behöver insatser göras för systemintegrationer.
För att kunna motivera leverantörernas investeringar och för att hantera kostnader för myndigheterna vid kommande systembyten ansåg Ekonomistyrningsverket det nödvändigt med lite längre avtalstider.
– Jag tycker det är tråkigt att vi inte lyckades övertyga domstolen om vår syn på detta.
Konsekvensen blir nu att dessa ramavtal, som efterfrågas av hela statsförvaltningen plus 120 kommuner och landsting, stoppas av en på det hela taget liten detalj.
– Det finns också anledning att fundera över att leverantörer som inte är intresserade av att lämna anbud ändå kan överpröva upphandlingar på detta sätt, menar Peter Norén.
Nu får Statens inköpscentral greppa frågan om eventuellt ramavtal för upphandlingsverktyg. Vid årsskiftet flyttades Ekonomistyrningsverkets ramavtalsverksamhet till Kammarkollegiet. Kvar på verket finns ett mer generellt stöd för ekonomiadministrativa processer och regelverk samt ansvar för att föra redan påbörjade upphandlingar i hamn.
Ta klivet och bli kvalificerad IT-upphandlare
Peter Norén hållning, att han tycker det är tråkigt att ESV inte lyckades övertyga domstolen och att han ifrågasätter om ”leverantörer som inte är intresserade av att lämna anbud ändå kan överpröva upphandlingar på detta sätt” manar till eftertanke.
Vad menar Peter Norén? Att det var tråkigt att ESV måste följa lagen? Jag tycker att det tråkiga är ESV inte visste att hur länge ett ramavtal tillåts gälla. Borde inte en myndighet vara tacksam för att ett företag hjälp dom att inse sina fel? Myndigheten kan då bättra sig, i stället för att som nu, tycka att företaget inte borde fått yttra sig?
Men jag är inte förvånad. Det är mycket som är märkligt med ESV. Deras affärsmodell för att ta ett exempel. ESV har en kickback-finansierad affärsmodell som tas ut som en procent av omsättningen på avtalet.
Modellen medför att prisincitament, som normalt finns i alla affärer som tillämpar marknadsekonomi, försvinner. Desto bättre priser ESV uppnår i sina upphandlingar desto sämre finansiering får dom. Jag menar att det är en mycket osund affärsmodell. Inget privat företag skulle någonsin acceptera en affärsmodell som automatiskt försämrar företagets likviditet desto bättre företaget lyckas med sin verksamhet.
I alla normala affärer och inom ekonomisk teoribildning brukar man försöka åstadkomma det omvända. Det osunda i affärsmodellen är att den ger ESV ett incitament premierar dyra anbud eftersom det omvända missgynnar ESV och äventyrar deras verksamhet. Det finns med andra ord ingen kraft som verkar mot att ställa allt för höga och prisdrivande krav. Prisdrivande krav som gynnar ESV men inte någon annan.
Affärsmodellen döljer också kostnaden för de myndigheter som använder avtalet.
Leverantören måste ta höjd för kostnaden i sitt anbud. Det kan vid första anblicken te sig som en enkel beräkning. Men eftersom kostnaden är omsättningsbaserad måste leverantören dels ta höjd för avgiften, dels för framtida indexuppräkningar och prishöjningar. Detta leder till en mycket svåröverskådlig affärsmodell för beställaren.
Det innebär att beställarens kostnadsökning inte kan särredovisas som en kostnad för att använda ESV:s avtal då leverantörens beräkningsmodell dels är okänd, dels ligger inbakad i priset.
På så sätt berövas den avropande myndigheten beslutsunderlag för att avgöra om dom ska använda avtalen eller upphandla i egen regi.
Kickback förfarandet är av ondo för alla parter!