En myndighet genomförde två direktupphandlingar av IT-konsulttjänster. Myndigheten hade ingått två separata avtal utan föregående annonsering med samma leverantör och avtalen avsåg samma typ av konsulttjänster inom IT-området. Det ena avtalet ingicks den 5 februari 2015 och med stöd av detta hade leverantören fakturerat dryga 620 000 kronor. Det andra avtalet ingicks den 4 september 2015 och på grundval av det avtalet hade leverantören fakturerat 445 000 kronor. Avtalens totala värde uppgick således till cirka 1 065 000 kr.
Konkurrensverket ansökte om upphandlingsskadeavgift avseende det andra avtalet, det med värde 445 000 kronor. Konkurrensverket hävdade att avtalens värde skulle räknas samman eftersom de är direktupphandlingar av samma slag och yrkade en upphandlingsskadeavgift om 80 000 kronor, 7,5 procent av avtalens värde.
Myndigheten yrkade i första hand att ansökan skulle avslås och i andra hand att avgiften skulle sättas ned.
Förvaltningsrätten fann att upphandlingsskadeavgift skulle påföras men eftersom ansökan bara omfattade det senare avtalet fann förvaltningsrätten att endast kontraktsvärdet för det avtalet skulle beaktas vid beräkningen av upphandlingsskadeavgiftens storlek och beslutade att avgiften skulle uppgå till 40 000 kronor.
Förvaltningsrätten resonerade på så vis att även om värdet av det första avtalet ska räknas med i bedömningen om det andra avtalet är en otillåten direktupphandling innebär inte det att det sammanlagda värdet av de två avtalen ska räknas samman vid bedömningen av upphandlingsskadeavgiftens storlek. Tvärtom är det bara det andra avtalets värde som ska beaktas. Den yrkade avgiften om 80 000 kr översteg den maximala avgiften om 10 procent av kontraktets värde. Beloppet skulle istället sättas ned till skäliga hälften av det yrkade, 40 000 kronor (motsvarande 8,9 procent av kontraktets värde). Förvaltningsrätten biföll därmed delvis ansökan.
Konkurrensverket överklagade domen till kammarrätten och vidhöll sitt yrkande om att avgiften skulle uppgå till 80 000 kronor. Myndigheten bestred ändring.
Kammarrätten konstaterade att enligt 15 kap. 3 a § LOU ska värdet av ett kontrakt uppskattas till det totala belopp som ska betalas enligt kontraktet och att en upphandling inte får delas upp i syfte att kringgå bestämmelserna i lagen. Vidare framgår att vid beräkningen ska samtliga direktupphandlingar av samma slag gjorda av myndigheten under räkenskapsåret beaktas. Det sammanlagda kontraktsvärdet under räkenskapsåret var 1 065 000 kronor och det är detta värde som ska ligga till grund för beräkning av avgiften.
Kammarrätten fann vidare att det yrkade beloppet är lägre än det tak om 10 procent av kontraktsvärdet. Det var inte fråga om något ringa fall och avgiften framstår som väl avvägd. Överklagandet bifölls och myndigheten förpliktades betala 80 000 kronor i avgift, 7,5 procent av kontraktens sammanlagda värde.