En upphandlande myndighet upphandlade djurläkemedel genom öppet förfarande och tilldelade en leverantör (A) kontrakt. Den leverantör som kommit på andra plats i utvärderingen (B) ansökte om överprövning. Utformningen och tillämpningen av upphandlingsdokumenten var enligt B otydliga när det kom till möjligheterna och skyldigheterna för anbudsgivarna att offerera likvärdiga och/eller ersättningsprodukter till dem som angavs i varukorgen. Otydligheterna hade lett till att anbudsgivarna gjort på olika sätt och den upphandlande myndigheten ansett sig tvungen att utesluta 13 punkter ur utvärderingen. B menade att A:s anbud hade bort förkastas då det inte uppfyllde alla krav, samt att B i stället bort tilldelas kontrakt och därmed lidit skada.
Förvaltningsrätten fann att förfrågningsunderlaget varit mycket otydligt på flera sätt, vilket försvårat för såväl anbudsgivare som myndigheten vid utvärdering. Upphandlingsföremålet måste avgränsas och definieras, vilket blir än viktigare på en marknad där sortiment fluktuerar över tid. Det gick inte att avgöra hur B:s anbud skulle ha stått sig i prövningen om inte dessa brister hade förelegat, varför B ansågs ha lidit skada. Då felet var hänförligt till den konkurrensuppsökande fasen beslutade förvaltningsrätten att upphandlingen skulle göras om, och uppmanade – intressant nog – myndigheten att se över sin utvärderingsmodell vad gällde behandlingen av anbud med likvärdiga produkter.
Den ursprunglige vinnaren, A, överklagade till kammarrätten som avvisade överklagandet. Enligt 33§ andra stycket får ett beslut överklagas av den som det angår och om det har gått denne emot. Beslutet att upphandlingen skulle göras om hade inte den precisa och påtagliga betydelse för A som krävs för att A ska ha talerätt. Förvaltningsrätten hade inte heller gjort något uttalande i domen som skulle kunna minska A:s möjligheter att delta i den nya upphandlingen. A hade därmed inte rätt att överklaga förvaltningsrättens dom (se HFD 2012 ref. 2).