En myndighet upphandlade serviceresor genom ett öppet förfarande. En leverantör ansökte om överprövning av upphandlingen och yrkade att vinnande leverantörers anbud skulle förkastas då de inte uppfyllde obligatoriska krav. Förvaltningsrätten avslog ansökan om överprövning i dom som meddelades den 7 juli 2016.
Tiodagarsfristen började löpa den 8 juli och löpte ut den 17 juli. Eftersom den 17 juli var en söndag räknades måndagen den 18 juli som den sista dagen i tiodagarsfristen (se 16 kap. 18 § LOU). Den 18 juli ingick myndigheten avtal med de vinnande leverantörerna, alltså när tiodagarsfristen fortfarande löpte.
Samma dag överklagade leverantören till kammarrätten och yrkade att de ingångna avtalen skulle ogiltigförklaras. Kammarrätten avskriver målet i den del som avser överprövning av upphandlingen, eftersom avtal redan var tecknat.
När det gäller yrkandet om ogiltigförklaring av avtal avslår kammarrätten även detta. När avtal ingåtts under tiodagarsfrist krävs för bifall överträdelse av 1 kap. 9 § LOU (de upphandlingsrättsliga principerna) eller annan bestämmelse i LOU samt att överträdelsen har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada (16 kap. 13 § LOU).
Kammarrätten fann sig behörig att pröva grunderna för ogiltighet som första instans, utan att återförvisa, eftersom de i princip var identiska med grunderna i målet avseende överprövning av upphandlingen.
När det gällde obligatoriskt krav av beskrivning av organisationen framgick inget krav på vad den skulle innehålla och kammarrätten menade därför att vinnande leverantörs beskrivning av organisationen för uppdraget var tillräcklig. Den upphandlande myndigheten skulle ges ett tolkningsföreträde så länge principen om transparens inte överträddes.
Två andra obligatoriska krav avsåg referensuppdrag. Det första handlade om skrivningen ”eller den annan part som getts uppdrag att förvalta och följa upp uppdraget”. Frågan var om kravet kunde tolkas som att leverantörer fick använda referenser från parter som leverantören inte haft någon avtalsrelation med utan endast arbetat för som underleverantör. Kammarrätten konstaterade att skrivningen inte omfattade ett krav på att parten skulle ha varit en direkt uppdragsgivare för att kunna användas som referens. Även detta krav var således uppfyllt.
Det andra kravet på referensuppdrag handlade om vad uppdrag av liknande karaktär och med relevans för uppdraget innebar. Kammarrätten ansåg inte att kravet i fråga innebar att uppdrag skulle ha varit utfört med mindre fordon utan endast att det skulle ha avsett persontransporter. De vinnande leverantörerna uppfyllde därmed kraven i förfrågningsunderlaget och överklagandet avslogs angående överprövningen av avtalens giltighet.