En kommun upphandlade ramavtal för leksaker och antog två leverantörer (A och B). En annan leverantör (C) ansökte om överprövning och yrkade i första hand att upphandlingen skulle rättas genom en ny anbudsutvärdering där A:s och B:s anbud inte skulle beaktas, i andra hand att upphandlingen skulle göras om.
Grunderna var flera; att kommunen hade ställt krav som inte gick att kontrollera, att utformningen och tillämpningen av utvärderingsmodellen och upphandlingsdokumenten var felaktig och icke-transparent på flera sätt, att A:s och B:s anbud inte uppfyllde samtliga krav om minsta andel godkända positioner samt att A och B tillåtits göra otillåtna kompletteringar av sina anbud.
Förvaltningsrätten fann det dock inte visat att den upphandlande myndigheten brutit mot LOU i dessa delar.
C ansåg även att A, en dansk leverantör, inte hade uppfyllt kravet om att följa förordningen om producentansvar för förpackningar, vilket enligt C var ett krav som skulle vara uppfyllt redan vid anbudslämning och som krävde anslutning till FTI och system i Sverige.
Förvaltningsrätten ansåg dock att kravet inte skulle tolkas på detta sätt och att ett intygande om att A skulle ansluta sig var tillräckligt. Det var heller inte visat att A:s egna system inte uppfyllde förordningens krav.
C överklagade till kammarrätten, som gjorde samma bedömning som förvaltningsrätten förutom vad gällde kravet på producentansvar för förpackningar. Kammarrätten konstaterade att det av övergångsbestämmelserna till förordningen följde att något krav om producentansvar ännu inte hade införts utan att det skulle införas först i mars 2020. Det fanns inte heller något krav på att insamlingssystemet skulle vara beläget i Sverige.
C hade därmed inte lyckats visa att A inte uppfyllt kravet på producentansvar för förpackningar vid tidpunkten för anbudsinlämnandet. Överklagandet avslogs.