En upphandlande myndighet genomförde en upphandling av inredning som var indelad i sex områden. En leverantör ansökte om överprövning av ett av områdena och yrkade i första hand rättelse och i andra hand att upphandlingen skulle göras om, eftersom den vinnande leverantören inte uppfyllt flera av skall-kraven.
Leverantören anförde också att det fanns brister i förfrågningsunderlaget. Det hade uppgetts att produkterna skulle uppfylla tillämplig europeisk standard eller, om sådan inte finns, internationella eller svenska standarder för ergonomi, säkerhet och hållfasthet. Det preciserades inte vilken standard eller vilka krav i standarden som avsågs. Enligt leverantören ledde bristen till att den inte kunde lämna sitt mest konkurrenskraftiga anbud och leverantören hade därmed lidit skada.
Förvaltningsrätten ansåg att hänvisningen till en standard i förfrågningsunderlaget, där det inte gick att utläsa vilken standard – om någon – som avsågs, stred mot principen om transparens. För frågan om leverantören lidit skada hävdade den upphandlande myndigheten att det saknades standarder inom delområdet. Förvaltningsrätten fann att leverantören inte hade visat att de standarder som leverantören angivit var tillämpliga.
Förvaltningsrättens menade att skall-kravet inte inneburit ett krav på att produkterna skulle uppfylla några särskilda standarder. Vidare fann förvaltningsrätten att leverantören inte preciserat på vilket sätt de standarder som leverantören bedömt vara tillämpliga hade resulterat i att leverantören offererat dyrare produkter än nödvändigt. Leverantören hade således inte visat att de lidit skada och förvaltningsrätten avslog ansökan.
Leverantören överklagade och yrkade, som det får förstås, att upphandlingen skulle göras om. Kammarrätten instämde med förvaltningsrätten om att hänvisning till standarder utan att ange vilken standard som var tillämplig, var oförenligt med principen om transparens. Kammarrätten fann dock att leverantören hade fog för att anta att det fanns tillämpliga standarder. Det ligger i sakens natur att om offererade produkter måste uppfylla vissa standarder leder det till en fördyring och ett högre pris än om några sådana krav inte ställts.
Kammarrätten ansåg därför att leverantören gjort sannolikt att otydligheten i förfrågningsunderlaget lett till skada eller risk för skada, eftersom leverantören på grund av detta inte kunnat lämna sitt mest konkurrenskraftiga anbud. Kammarrätten biföll överklagandet och beslutade att upphandlingen skulle göras om.