Målet avser flera tolkningsfrågor, däribland frågor om ramavtal, rätten till effektiva och snabba rättsmedel samt ansökningsavgifter.
EU-domstolen menar att begreppet kontrakt i direktiv 89/665 också omfattar ramavtal, vilket uttryckligen framgår av direktivet. EU-domstolen anser även att en upphandlande myndighet som tänker tilldela ett kontrakt inte kan grunda tilldelningen på ett ramavtal vars fastställda högsta kvantitet och/eller högsta värde, det vill säga takvolym, har uppnåtts. En sådan tilldelning kan endast ske om den inte medför väsentliga ändringar i ramavtalet.
När det gäller rätten till effektiva och snabba rättsmedel konstaterar EU-domstolen att medlemsstaterna är skyldiga att säkerställa att det finns effektiva och så snabba rättsmedel som möjligt.
EU-domstolen konstaterar även att det, när ett förfarande utan föregående annonsering används, strider mot EU-rätten att kräva att sökanden i sin ansökan ska ange vilket upphandlingsförfarande som avses och vilket överklagbart beslut talan förs mot. Detta eftersom det annars i praktiken blir omöjligt att utöva de rättigheter som följer av unionsrätten.
När det gäller ansökningsavgifter menar EU-domstolen att det inte står i strid med likvärdighetsprincipen om de avgifter som medlemsstaterna fastställer skiljer sig från vad som gäller för andra tvistemål.
Om en ansökningsavgift ska betalas för att sökanden ska få sin ansökan prövad måste emellertid avgiften vara förutsebar.