Efter att A har antagits som leverantör har B ansökt om överprövning av upphandlingen och yrkat rättelse i form av en ny utvärdering i enlighet med vad som följer av upphandlingsdokumenten. Myndigheten bestred.
Förvaltningsrätten biföll ansökan och beslutade att upphandlingen inte fick avslutas förrän efter rättelse har gjorts genom en ny anbudsutvärdering.
Leverantör A (det vill säga vinnaren och den som tilldelats kontrakt i upphandlingen) överklagade förvaltningsrättens dom till kammarrätten och påpekade att förvaltningsrättens domslut ”inte är det mest ekonomiskt fördelaktiga” för myndigheten.
Kammarrätten konstaterade att det inte finns några bestämmelser i LOU om vem som kan överklaga förvaltningsrätten avgöranden. De allmänna bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen (FPL) är därför tillämpliga. 33 § andra stycket FPL anger att ett beslut av förvaltningsdomstol får överklagas av den som avgörandet angår, om det har gått honom eller henne emot.
Kammarrätten hänvisade till Högsta förvaltningsdomstolens avgörande RÅ 2002 ref. 2 där det framgår att ” […] den leverantör som den upphandlande myndigheten antagit som leverantör inte har talerätt mot en dom som innebär att upphandlingen får avslutas först efter att rättelse har skett på så sätt att ytterligare en leverantörs anbud ska vara med vid utredningen”.
Kammarrätten angav avslutningsvis att förvaltningsrättens dom inte innebär att A utesluts från det vidare förfarandet. Kammarrätten fann därför att förvaltningsrättens avgörande inte angår A på ett sådant sätt att A har talerätt enligt 33 § FPL. Kammarrätten avvisade överklagandet.