Tidigare i år kunde Inköpsrådet rapportera att Sverige halkat ner på den mest prestigefyllda listan över världens minst korruptionsutsatta länder. Ulla Andrén, ordförande för Transparency International Sverige, förklarade varför tredjeplatsen blivit en fjärdeplats:
– Under det senaste året har vi tyvärr upplevt hur värdegrunden har vacklat betänkligt. Ledande personer har visat sig sakna etisk kompass och genom korrupta beteenden skadat förtroendet för olika statliga institutioner.
Korruption och jäv är tyvärr något som fortfarande förekommer inom offentlig upphandling. För att motverka detta har Upphandlingsmyndigheten nu publicerat en vägledning med handfasta råd kring hur denna typ av felaktiga beteenden kan identifieras och förebyggas.
– Genom att följa råden i vår vägledning så arbetar du och din organisation aktivt mot korruption både på strategisk nivå och i varje upphandling, säger Ulrika Sjöholm, jurist på Upphandlingsmyndigheten.
Hon poängterar att upphandlingslagstiftningen i sig är en antikorruptionslagstiftning:
– Följer vi likabehandlingsprincipen har vi skapat goda förutsättningar för att minska risken för korruption.
Vägledningen vänder sig till både köpare och leverantörer. Den ger handfasta råd kring arbetet med bland annat policys, utbildning och kontroller.
Institutet mot mutor har varit involverat i framtagandet av skriften som hänvisar till bland annat den näringslivskod som institutet sett till att arbeta fram. Kod skapades inom ramen för arbetet med den nya mubrottslagstiftningen och tjänar som ett komplement till lagstiftningen.
Natali Phalén, generalsekreterare vid Institutet för mutor, ser det som väldigt positivt att Upphandlingsmyndigheten har tagit fram detta handfasta stöd:
– Offentlig upphandling är ett område som är särskilt utsatt för korruption och det är därför viktigt med lättillgänglig och konkret vägledning för hur korruptionsrisker kan hanteras.
Att användandet av konsultmäklare blivit så utbrett ökar risken för korruption och jäv högst markant. Tyvärr är känslan att många upphandlande myndigheter inte ta denna fråga på allvar. Istället breder mäkeriverksamheten ut sig som ett sätt att kringgå LOU.
Konsultmäklare med sina processer i 99% av fallen uppfyller inte villkor i LOU (t.ex. tidsfrister för annonsering, transparenta urvalskriterier, återkoppling till alla anbudssökande,…). Det är bara att överklaga giltighet av några av myndigheternas avtal med t.ex. EWork så får det sluta väldigt snabbt. Känns naturligtvis obegripligt att det skulle behöva gå på det sättet i ett utvecklad land som Sverige.
Ett större problem är systematiskt användning av underleverantörer (konkurrerande företag under normala förhållanden) i slutna ramavtal vilket resulterar i lika allvarligt förbigående av LOU och dessutom vet jag inte det ens om det går att stoppa på något sätt med gällande lagstiftning. Själva myndigheter bryr sig inte.
Upphandlingscentraler är en variation på samma visa. Att myndigheter överhuvudtaget gå med på att ansluta sig till deras konstlade villkor är en gåta. T.ex. SKL Kommentus som tar avgift på 3% av omsättningen utan att tillföra annat än ett uselt ramavtal med oskäliga viten för leverantörerna. Varför skapar inte Kommentus ett Dynamiskt inköpssystem som är mer öppet, rättvis och transparent och kan leda kommunerna ur mörkret? Antagligen är det för mycket begärt av deras jurister att syssla lite med systemanalys. Ja, det finns för lite tänk och vilja i det offentliga upphandlingsarbete.