Förstudien som beslutsunderlag för en kommande ramavtalsupphandling, för att anskaffa och avyttra begagnade möbler, tar upp definitionsfrågan
I anskaffningsdelen är just gränsdragningen mellan begagnade och nytillverkade möbler något av ett huvudproblem.
-Eftersom våra möjligheter att ställa krav på begagnade möbler väsentligt skiljer sig ifrån våra möjligheter att ställa krav på nytillverkade möbler måste det i varje tänkbar situation vara tydligt om möbeln ska anses vara begagnade eller ny, säger Niklas Björns, projektledare för förstudien.
-Några frågeställningar är – blir en ny möbel begagnad bara för att den haft en tidigare ägare? Om man tillverkar en möbel av enbart begagnade/återvunna material, är möbeln då ny eller begagnad? Om man byter ut ett hjul på en i övrigt oanvänd kontorsstol, är den då ny eller begagnad?
Han ser också vissa problem som behöver lösas med avyttringsdelen för ett kommande ramavtal.
-När det gäller avyttring så måste vi inom ramen för LOU skapa ett avyttringsförfarande som, med hänsyn till samtliga förordningar som styr vad myndigheter får göra, gör det så pass enkelt och smidigt att avyttra uttjänta möbler att vi minimerar den andel som i dagsläget körs till soptippen, säger Niklas Björns.
Förstudien om cirkulära möbelflöden har växt fram efter Statens inköpscentrals arbete ifjol med ett nytt ramavtal för nyproducerade möbler.
Behovet av en särlösning med eget ramavtal för begagnade möbler lyfts fram i förstudien.
En enkätundersökning som omfattat 94 myndigheter visar att 52 procent av myndigheterna ser ett behov av att köpa begagnade möbler och 38 procent anger ett behov av att hyra begagnade möbler.
-Vi har sett ett stort intresse inför publiceringen av den här förstudien vilket vi tycker är väldigt roligt eftersom främjandet av den cirkulära ekonomin är så viktig för att nå uppsatta miljömål, säger Therese Klaar, enhetschef på Statens inköpscentral vid Kammarkollegiet.
-Förutsatt att vi löser de problem som vi lyft fram i förstudierapporten så är vår förhoppning att kunna annonsera ett underlag under fjärde kvartalet i år.
En idé om en form av internlager mellan statliga myndigheter för rotation av möbler lyfts också fram av både myndigheter som svarat på enkäten och de som deltagit i förstudiens särskilda referensgrupp.
-Eftersom möblerna i ett sådant scenario aldrig lämnar statens ägo så ser vi att en sådan lösning skulle vara juridiskt möjlig och vi ställer oss positiva till idén. Lösningen som har föreslagits kräver dock en form av central administration, så det ligger sannolikt längre fram i tiden i så fall. Statens inköpscentral har i dagsläget inget sådant uppdrag, säger Niklas Björns.
Statens inköpscentral ser ett kommande ramavtal som en del av ett större sammanhang för att klara globala miljömål.
-För att nå FN:s mål för hållbar utveckling fram till 2030 har EU lyft fram offentlig upphandling som en av nycklarna för en framgångsrik omställning mot en cirkulär ekonomi. Vi på Statens inköpscentral har med våra samordnade ramavtal goda förutsättningar för att implementera cirkulära lösningar brett över myndighetssverige. Vår förhoppning är att kunna upphandla ett ramavtal som främjar cirkulära konsumtionsmönster hos våra avropsberättigade, säger Niklas Björns.
Att frågan om miljöperspektiv vid möbelinköp är högaktuell visar ett exempel från Linnéuniversitetet med krav på återbruk av äldre möbler när nya köptes in.
Eeeh, vänta lite nu – internlager för statliga myndigheter…? Som kräver central administration…?
Målsättningen att öka/främja den cirkulära ekonomin är förstås vettig, men knappast metoden att skapa separata (parallella) strukturer för den offentliga/statliga sektorn. Det verkar som att 1) eftersom det är så svårt att upphandla (delvis) begagnade möbler, vill man 2) för att komma undan upphandlingsreglerna skapa ett statligt ”Möbel-Shurgard”?
Med samma logik kan man ju förstås helt slippa all upphandling genom att göra allt i egen regi – bygga hus, laga mat, osv…
Nä, jag tror att vi måste lära oss ställa krav på och upphandla även begagnade grejor, men bör låta företagen stå för tillverkning/drift, mm. Den typen av verksamhet brukar inte bli tillräckligt vass/flexibel i offentlig regi – eller är det bara jag tänker 70-tal och öststat när man pratar om ett ”centraladministrerat statligt internlager för möbler”?
Jag tror detta är en återvändsgränd. Defintionen av nytt/begagnat bygger på vårt gamla linjära tänkande: Jungfrulig naturresurs-produktion-användning-avfall. Eftersom vi radikalt behöver förändra vårt sätt att tänka och agera till ett cirkulärt tänk kommer rapporten vara gammal redan när den distribueras.