Lottning är inte vanligt i upphandlingssammanhang, men det förorsakar alltid rubriker.
Just nu håller Stockholms läns landsting på att upphandla geriatrisk öppen- och slutenvård vid närsjukhusen Dalen och Handen. Enligt obekräftade uppgifter, det råder sekretess fram till dess att tilldelningsbeslut är fattat, kan lotten komma att avgöra vem som får uppdragen.
Hälso- och sjukvårdsnämnden kan därmed inte kommentera saken. Dock bekräftas att det handlar om en kvalitetsupphandling där anbudsgivarna ska erbjuda högsta möjliga kvalitet till ett fastlagt pris.
Om det uppstår en situation där två eller flera vårdgivare uppfyller alla krav och dessutom lika många kvalitetskriterier kommer de att få samma utvärderingspoäng. Det är i det skedet som en lottning kan komma att avgöra – som ett sista alternativ för att skilja två identiska anbudsgivare åt.
Erik Strand är vd för Praktikertjänst som i dag bedriver geriatrik (åldrandets sjukdomar) på Handens sjukhus. Till Dagens Medicin säger han kritiskt:
– Att ställa så låga kvalitetskrav, att det i slutänden kommer behöva avgöras genom lottning, är häpnadsväckande.
Landstinget kontrar med att det i denna upphandling ställts nya kvalitetskrav som innebär ytterligare höjd kvalitet jämfört med idag. Även om socialdemokraterna i landstinget har ställt sig bakom upphandlingens uppläggning imponerar det svaret inte på oppositionslandstingsrådet Erika Ullberg som skriver på Twitter:
– Så alliansen vill inte lotta skolplats mellan högstadieelever, men däremot lotta ut vården om de sköraste äldre?!?
Målsättningen är att de nya geriatrikavtalen ska träda i kraft i maj 2018 och gälla i två år. De båda kliniker som berörs av denna upphandling omsatte under fjolåret cirka 360 miljoner kronor.
Det skulle vara mycket intressant att höra Strand utveckla sin uppfattning:
1) Vilka kvalitetskrav saknar han, eller på vilket sätt är kvalitetskraven i övrigt ”för lågt” satta? Vad föreslår han för konkreta tillägg?
2) Vad gör Strand så säker på att de ökade kvalitetskrav som han uppenbarligen saknar också harminorer med främst proportionalitets- men också likabehandlingsprincipen? Är han medveten om att den upphandlande myndigheten inte får ställa krav som innebär ”överskottskvalitet”?
Ibland händer det att de grundläggande upphandlignsprinciperna sätter en sådan ram för ett kontraktsföremål att det är nästintill omöjligt att utforma ett förfrågningsunderlaget utan att riskera att två eller fler anbudsgivare kommer att anses uppfylla alla krav och dessutom har helt likvärdiga anbud. Eftersom en upphandlande myndighet då inte kan använda magkänslan, välja den anbudsgivare som de tycker om mest eller använda någon annan mjuk parameter har det i praxis konstaterats att just lottning är det enda sättet att göra urvalet objektivt.
Att sedan jämföra med lottning i skolvalet kan ju tyckas vara en aning förvirrat (även om det givetvis finns saklig kritik att framföra mot sådan lottning).