Sverige har valt att låta privata aktörer tillhandahålla annonsdatabaser för offentlig upphandling. Det är en unik lösning som varken finns inom EU eller OECD. De flesta av länderna i EU och OECD har i stället en nationell och offentligt finansierad lösning för att annonsera och hantera offentliga upphandlingar.
Vad finns det då för positiva eller negativa aspekter på den svenska lösningen? Sverige har som konstaterat konkurrensutsatt marknaden för annonsdatabaser och det är för närvarande en handfull privata aktörer som tillhandahåller dessa tjänster. De privatiserade annonsdatabaserna tillhandahåller bland annat gratiskonton för leverantörer och erbjuder grundläggande information utan kostnad. Fördjupade analyser och bevakningsfunktioner är avgiftsbelagda.
En av fördelarna med denna lösning är att den kan driva innovation och utveckling av hjälpmedel till hjälp för leverantörer att få tillgång till den offentliga affären och bli bättre på att lämna konkurrenskraftiga anbud. Å andra sidan kan detta argument användas för att icke öppna data försvårar analyser och möjligheter att identifiera förbättringsområden.
Huvudsyftena med att publicera upphandlingsdata som öppen data är att skapa bättre förutsättningar för ökad kvalitet och att öka antalet anbud i offentlig upphandling. Fler anbud förväntas kunna leda till ökad mångfald, kostnadseffektivitet och kvalitet inom den offentliga sektorn. Frågan som vi måste ställas oss är därför om Sverige har råd att behålla nuvarande lösning, eller om vi ska gå mot ett mer öppet system.
Frågan om öppna och tillgängliga upphandlingsdata har i allra högsta grad även en koppling till små och medelstora företags vilja och möjlighet att lämna anbud i offentlig upphandling. Blir det för resurskrävande och upplevs för krångligt, ja då är det många av dessa leverantörsgrupper som väljer att avstå.
I dessa tider måste även nämnas den viktiga funktionen att begränsa korruption och andra oegentligheter i offentlig upphandling. ”Transparens äter korruption till frukost” var det någon som sa, och det ligger något väldigt viktigt i det. En högre grad av transparens skulle bidra till större möjligheter för uppföljning och utvärderingen av inte bara själva affären, utan även att lagstiftningen efterföljs. Detta i sin tur kommer att bidra till den grundläggande frågan om tillit till den offentliga affären. Ökad tillit ökar viljan att lämna anbud i offentlig upphandling.
Finland har gjort stora framsteg när det gäller att tillgängliggöra öppna upphandlingsdata genom den öppna upphandlingsportalen ”Hilma”. Portalen är gratis att använda och tillgänglig för alla, med fokus på transparens och enkel tillgång till information. Av portalen framgår bland annat information om annonser, upphandlingsdokument, tilldelningar och planerade upphandlingar. Informationen är strukturerad och kan exporteras via öppna API:er för vidare användning, inte minst för integration i andra system eller andra analysverktyg. Genom att titta på våra nordiska grannländer kan vi lära oss en hel del, utan att behöva uppfinna hjulet på nytt.
Sverige står inför ett vägskäl, ska vi fortsätta på den väg som vi slagit in på eller ska vi göra en helomvändning? Eller ska vi skruva på befintlig lösning och kräva mer tillgång till avgiftsbelagd information?
Jag tycker övervägande skäl talar för att något i vart fall måste ske, annars riskerar Sverige tappa konkurrenskraft. Frågan kan även komma att aktualiseras inom ramen för förhandlingarna om nya EU-direktiv inom upphandlingsområdet, men jag tycker att Sverige bör springa snabbare än så!
Magnus Johansson
Företagarna
Tyvärr så tillhandahåller den största aktören på den Svenska marknaden, Mercell, numera endast ett ”gratiskonto” per leverantör. Detta har lett till att leverantörer med platta anbudsorganisationer och många bid managers kan behöva betala mångmiljonbelopp per år bara för rätten att lämna anbud i offentliga upphandlingar. Tänk på hur detta hade mottagits på den privata marknaden? Tänkt om IKEA eller Ericsson hade meddelat alla sina leverantör att de framöver skulle behöva betala mångmiljonbelopp bara för rätten att få fortsätta vara deras leverantör. Det ska bli ramaskri! Varför är det ingen som reagerar när exakt samma sak händer inom den offentliga affären?