Storavroparna snedvrider marknaden

Det är brist på tolkar. Bristen gäller i synnerhet på auktoriserade tolkar som genomgått och godkänts genom ett både omfattande och kvalificerat yrkesprov.

Kammarkollegiet har på uppdrag av regeringen analyserat orsakerna till varför det är så svårt att möta samhällets efterfrågan på auktoriserade tolkar. Slutsatsen är de stora myndigheternas ramavtal hör till problembilden.

Enligt analysen har ramavtalen ofta felaktigt formulerade kompetenskrav samt vilseledande och inkonsekventa benämningar av olika tolkkategorier, vilket förvirrar.

Kollegiets rapport visar att en stor del av de tolkuppdrag som utförs idag genomförs av tolkar som varken är auktoriserade eller utbildade. De största tolkanvändarna väljer billiga tolkar med lägre kompetens.

Arbetsförmedlingen och Migrationsverket står för 70 procent av statens kostnader för tolktjänster. På Arbetsförmedlingen står tolkar som saknar auktorisation för runt 95 procent av uppdragen. Hos Migrationsverket är siffran 80 procent.

Att de som beställer tolktjänster prioriterar tolkar utan formella kvalifikationer förklaras av tillgänglighet och pris. Detta påverkar viljan att utbilda sig:

– Att vi har en brist och en dålig återväxt på auktoriserade tolkar kan alltså delvis förklaras med att de går en osäker arbetsmarknad till mötes, säger Ivett G Larsson, handläggare på Kammarkollegiet och huvudförfattare till rapporten.

I rapporten beskrivs domstolarna som ett föredöme. Att systematiskt välja tolkar med den högsta möjliga kompetensen, framför tolkar utan auktorisation, medverkar till att väcka intresset för auktorisation

Ivett G Larsson noterar att de samtal som genomförs på myndigheter, i sjukvården och i domstolar har inte sällan stor betydelse. Om samtalet tolkas felaktigt kan det få ödesdigra konsekvenser för den enskilde.

– Därför är det viktigt att tolkanvändarna alltid beställer kvalificerade tolkar i första hand.

Vid Statens inköpscentral pågår som bäst en tolkupphandling.