Genom avtalssamverkan ska kommuner och landsting kunna överlåta utförandet av sina uppgifter till en annan kommun eller ett annat landsting. Det föreslog den parlamentariska Kommunutredningen i höstas.
Nu tar regeringen förslaget om en generell rätt till avtalssamverkan för kommuner och landsting till Lagrådet. Detta innebär en uppluckring av den lokaliseringsprincip som hittills förbjudit en kommun att rikta sig till andra än sina egna invånare med sin verksamhet.
– Att förenkla möjligheterna till kommunal samverkan är ett viktigt verktyg i arbetet för att kunna säkerställa god och likvärdig service var man än bor i landet, säger civilminister Ardalan Shekarabi.
Många kommuner har svårt att rekrytera exempelvis upphandlare. Samverksansrätten, som föreslås börja gälla redan vid kommande halvårsskifte, kan underlätta. Ardalan Shekarabi tror på förslaget:
– Särskilt viktigt blir det för små kommuner som kan ha svårt att rekrytera specialistkompetenser.
Vid avtalssamverkan kommer det också att vara möjligt för kommuner och landsting att delegera beslutanderätt till en anställd i en annan kommun eller landsting, så kallad extern delegering.
Alla är dock inte överens om att förändringen enbart är av godo. Exempelvis åkare och renhållningsföretag oroar sig för ökad upphandlingskonkurrens från framför allt kommunalt ägda bolag.
Förslaget innebär inte att kommuner kan utföra uppgifter som landsting och regioner ansvarar för. Landstingen kommer heller inte att kunna överta ansvar från kommunerna.
Vad är kraven på en upphandlare egentligen? Idag premieras juridik mer än bra resultat, dvs bra produkter och tjänster för skattepengarna. Upphandling blir oerhört ineffektiv när man lägger mer krut på att försvara sin undermåliga specifikation än att göra rätt från början. Många av överprövningarna beror på att det gått prestige i en upphandling.
Frågan bör snarare vara ”vad är kraven på en upphandlande myndighet egentligen?”
Det är sällan den enskilda upphandlaren faktiskt har de resurser och mandat som krävs för att säkerställa en korrekt och effektiv upphandling. Man är normalt beroende av beställare inom verksamheten som har ansvar för t.ex. behovsanalys och tekniska specifikationer – beställare som allt för ofta inte alls är intresserade av regler och avtal, utan främst att lösa behovet med minsta möjliga ansträngning och inom budget snarare än till ett bra pris. Blir det problem så är det förstås LOU som är i vägen och ställer till det, absolut inte bristande resurser och kompetens för att hantera inköp korrekt.
När det kommer till att försvara undermåliga specifikationer i syfte att undvika förseningar, allt på grund av att myndigheten inte haft ambitionen att göra ett bra jobb från början, så har du nog de flesta upphandlare och jurister på din sida egentligen.
Håller med ovanstående med tillägget att upphandlaren heller inte får mycket till tid på sig. Upphandlingen aviseras för upphandlaren för sent, underlaget kommer i 13:e timme och innehåller fel, ofullständigheter och annat som först behöver avhjälpas innan man kan påbörja sitt egentliga uppdrag som upphandlare.