Viten hör till de vanligaste kvalitetshöjande verktygen i händerna på landets kollektivtrafikmyndigheter. Modellen används också vid andra typer av upphandlingar.
Exempelvis indragna turer och ostädade bussar innebär att entreprenörerna tvingas att ”böta”. Frågan är dock om viten verkligen är rätt modell för att höja kvalitet och kundnöjdhet?
Roger Pyddoke är forskare vid K2, Nationellt kunskapscentrum för kollektivtrafik och Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI. Han har studerat hur kvalitetsstyrning med viten fungerar – och i vilken utsträckning det bidrar till att kvaliteten i kollektivtrafiken förbättras.
Han noterar att kollektivtrafikmyndigheterna regelbundet följer upp leveranser för att kunna belägga leverantörer med viten, om antalet förseningar och inställda turer överstiger vad som avtalats:
– Fast myndigheterna tycks sakna de rutiner och verktyg som skulle göra det möjligt att på en övergripande nivå följa upp om antalet förseningar och inställda turer minskar över tid och i vilken utsträckning det beror på hur avtalen med leverantörer utformats och hur viten har debiterats.
Studien bygger på data från kollektivtrafik i Skåne och Stockholmsregionen. För att kunna ta ställning till om avtalskonstruktioner med viten uppfyller sitt syfte och bidrar till att kvaliteten i kollektivtrafiken förbättras efterlyser Roger Pyddoke bättre data om faktisk debitering och kvalitetsutfall på avtalsnivå.
– Det finns data om antalet förseningar och inställda turer, men debiteringen av viten är inte organiserad så att det enkelt går att följa upp mot utfall, till exempel vilka belopp som betalats i viten för vilka brister.
För den som vill veta mer är studien publicerad i en engelskspråkig rapport.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer