I min tidigare krönika Unikt projekt spårar torskens väg kan ni läsa om bakgrunden till varför vi valde att spåra torsk med hjälp av blockkedjeteknik.
I dag är det lätt att gå till affären och köpa ett paket med frysta torskfiléer och inte fundera så mycket mer på var den kommer ifrån eller hur den fiskats. Fisk är ett viktigt protein men tyvärr kantas dess väg av negativa faktorer som utfiskning, bifångster, långa transporter och felmärkning. Många hav är hårt utnyttjade och bestånden av fisk minskar. Därför måste vi hitta andra sätt att mätta vårt behov av marint protein.
Det senaste året känns det som att jag levt och andats torsk. Varje möte har gett mig en ”aha-känsla” av ny kunskap och pusselbitar som har fallit på plats. Kunskap som har fått mig att ifrågasätta inte bara hur vi konsumerar fisk men även hur vi egentligen kan lita på att de vi äter är producerat på ett ok sätt.
Vi måste gräva djupare och kräva svar fler led tillbaka för att skapa förändring. Nu är det 2022 och vi har alla möjligheter att ta hjälp av ny digital teknik för att skapa transparens i ett livsmedels värdekedja. Där kommer blockkedjetekniken och dess oändliga potential in.
Tanken var att vi skulle spåra den torsken vi hade på avtal, men vi insåg ganska snabbt att det skulle bli svårt eftersom den fångats i Nordnorge och sedan skickats 4 400 mil till Kina fram och tillbaka för att filéas. Därför började vi i stället titta på andra alternativ där vi kunde testa tekniken samtidigt som vi fick en torsk med kortare värdekedja.
Genom våra norska partner i projektet fick vi kontakt med ett litet nystartat företag långt upp i Nordnorge som gör något så revolutionerande som att odla torsk. Nu tänker ni kanske att odlad fisk inte är speciellt bra för miljön, men deras projekt är unikt eftersom de odlar upp vildfångad torsk som fångats av kustnära fiskebåtar.
Den torsk som båten får upp som är för liten och räknas som bifångst slängs inte tillbaka eller går till djurfoder, utan den sätts i stället ut i bassänger i den vackra norska fjorden. Där får den i lugn och ro växa sig från 1 kilo till 2-3 kilo innan det är dags att hamna på tallriken. På så sätt utnyttjar man proteinet på ett mycket bättre sätt.
I stället för att få foder som exempelvis soja så äter torsken ekologiskt fiskrens som annars skulle slängts. När torsken är tillräckligt stor för att slaktas så tas den upp med håv och avlivas på plats ute i fjorden. Den behöver alltså inte transporteras levande vilket hade skapat stress och ökad dödlighet.
En fördel med att odla på vildfångad fisk är att den har mindre risk för sjukdom och att slakten kan ske mer kontrollerat vilket ger en högre djurvälfärd. 98 procent av torsken tas tillvara. Bland annat så torkas benen som mals till livsviktigt proteintillskott till länder med hungersnöd.
I mitten av januari i år gick då den första leveransen av torsk från Nordnorge med tåg in i Sverige till vår upphandlade livsmedelsgrossist. På leveransen satt sensorer som mätte temperatur och färdväg. Alla steg i kedjan dokumenteras och verifieras i en blockkedja via Ateas system Globetrack. Data har samlats in på en mängd olika faktorer som fångstredskap, fångstzon, foder, vikt och så vidare. Genom att scanna en QR-kod kan elever och äldre i våra verksamheter få upp en massa information om torsken de har på tallriken.
Torsken de äter är alltså inte bara fantastiskt god utan den kan ätas med gott samvete eftersom vi vet precis hur den har fångats, vuxit upp, avlivats och transporterats.
Genom att ta bort Kina ur ekvationen har vi minskat klimatpåverkan från transporten med 90 procent.
Att använda ny teknik och innovation är en förutsättning för att effektivisera och skapa bärkraftig utveckling i våra livsmedelssystem. Min förhoppning är att kravställare och producenter av livsmedel vågar testa blockkedjeteknik som ett sätt att ge total transparens i livsmedelskedjan och öka tilliten mellan köpare och säljare.
Linda Bjarle
Livsmedelscontroller, Helsingborgs stad
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer