Få begrepp inom upphandling är lika bespottade som ”lägsta pris”. Många debattörer menar att det finns en inbyggd motsättning mellan höga krav på kvalitet och att använda lägsta pris som tilldelningskriterium.
Så är det inte alls. Att döma av den undersökning som Konkurrensverket gjort är det hög tid att flytta ”lägsta pris” från den offentliga upphandlingens skamvrå.
– Rätt använt fungerar lägsta pris utmärkt som urvalskriterium, säger Konkurrensverkets generaldirektör Dan Sjöblom.
Konkurrensverket har i en studie inte kunnat se lägre matkvalitet hos kommuner som använt lägsta pris än hos dem som upphandlat enligt ekonomiskt mest fördelaktiga anbud. Rent praktiskt har man tittat på andelen ekomat, om kommunerna följer upp näringsinnehållet i skolmaten samt om kommunernas upphandlingspolicy innehåller formuleringar om kollektivavtalsliknande villkor.
I rapporten slår fast att det inte är själva valet av tilldelningsgrunden som är det viktiga. Nyckeln är relevanta krav som är utformade i enlighet med upphandlingsrättsliga principer och som går att följa upp.
– Ställs det hårda krav på till exempel kvalitet, och om kraven är uppfyllda i anbuden, då kan lägsta pris som tilldelningskriterium vara ett effektivt och bra sätt att få hög kvalitet till lägsta pris, säger Dan Sjöblom.
Enligt Konkurrensverkets årsstatistik har användning av lägsta pris som tilldelningsgrund ökat allt sedan 2009 och det på bekostnad av ekonomiskt mest fördelaktiga anbud. År 2014 tillämpades lägsta pris i hälften av upphandlingarna.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer