Offentlig sektor av idag ser helt annorlunda ut än för 30 år sedan. I strävan efter en effektivare verksamhet har bland annat områden som tidigare sköttes i offentlig regi övergått i privat regi.
Mot den bakgrunden hör upphandling till fokusområdena i den färska ESO-rapporten Dags för omprövning. Författaren Per Molander sammanfattar erfarenheter av de styrnings- och ledningsmetoder som införts på bland annat skolans, sjukvårdens och socialförsäkringens områden.
– Reformerna har inte infriat givna löften om höjd effektivitet, bättre kvalitet och sänkta totala utgifter säger han och slår fast att det därför är dags att ompröva de genomförda förändringarna.
I rapporten konstateras att en mer aktiv och konsekvent användning av offentlig upphandling kan leda till betydande besparingar. Samtidigt framskymtar en oro för att kostnaderna för uppföljning glöms bort.
Höjningen av direktupphandlingsgränsen hör till de förändringar som Per Molander ifrågasätter. Han anser att detta beslut har fattats utan strikt analys och som en eftergift åt ansvariga inom, framför allt, kommunal sektor som krävt ökat handlingsutrymme i det lokala beslutsfattandet.
I den offentliga debatten framställs offentlig upphandling inte sällan som en administrativt betungande procedur. Per Molander anser för sin del att komplexiteten ofta överdrivs. Däremot får bedömningen att upphandling är ett riskområde för korruption medhåll, detta eftersom att det ofta rör sig om stora pengar och med få personer inblandade i de avgörande besluten.
Den före detta generaldirektören Per Molander är en erfaren analytiker av frågor som rör politisk administration. Utöver arbete inom offentlig sektor har han skrivit ett flertal böcker om politik och filosofi. Mottagare av Svenska Akademiens essäpris år 2016.
Rapportutgivaren Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi (ESO), är en kommitté under Finansdepartementet. Uppdraget är att med oberoende studier bredda och fördjupa underlaget för samhällsekonomiska och finanspolitiska avgöranden.
Benägen att hålla med och vidhåller att krav på annonsering från 100 tkr kan motverka detta samtidigt som värde adderas i dessa affärer.
Läge för omprövning av beslut?!
Direktupphandling är mer flexibel. En privatperson använder all tillgänglig information vid inköp, och gör helhetsbedömningar. Det går inte att ersätta en helhetsbedömning med en matematisk algoritm (som inom lou-upphandling). Svårigheter med offentlig upphandling är bl.a: De flesta myndigheter saknar kompetensen att beskriva upphandlingsföremålet. Man får inte efterfråga varumärken, samtidigt som det finns ”kvalitetsmärken”, och det är ytterst svårt att beskriva kvalitet i funktionella termer på ett meningsfullt sätt (med följden att lägst godtagbara standard vinner). Tilldelad leverantör anstränger sig inte för att vara tillmötesgående, agerar opportunistiskt (t.ex. försöker driva upp priser, som i strumpavtalet). Inom det privata måste leverantörer ständigt återvinna förtroende och ge det lilla extra, vid risk för att avtalet inte förlängs! Men allt detta förutsätter jag att Per Molander tittat på, annars vore det inte seriös forskning.