Inköpen måste ingå i det civila försvaret

Genom politiska initiativ tillsätts successivt alltmer resurser samtidigt som kraven på civilförsvaret både tydliggörs och ökar. De nationella besluten behöver följas av konkret handling av myndigheter, kommuner och regioner. För att vi ska lyckas bygga upp det civila försvaret måste inköpsfrågorna tas med i arbetet.

De säkerhetspolitiska utmaningarna är fler än på många år och ställer tidigare vägval på ända. Sveriges ekonomi är liten och starkt beroende av den globala handeln, både beställare och leverantörer behöver därför säkra sin förmåga att leverera i oroliga tider.

Det är inte ovanligt att en upphandlande organisation har tusentals, eller till och med tiotusentals, leverantörer. Och de varor och tjänster som exempelvis kommuner och regioner köper är förstås mångfalt fler. Det kan utan att överdriva röra sig om miljontals artiklar även för en mindre kommun.

Allt behövs förstås inte till den samhällsviktiga verksamheten, men det är angeläget att redan nu analysera och prioritera de kritiska försörjningskedjorna. Inköpsverksamheten är en viktig del i analysarbetet, där finns kompetens om såväl organisationens inköpsmönster som hur leverantörsmarknaden ser ut.

Är det då inte onödigt utmanande att varje kommun och region ska ha resurser för att få med inköpsarbetet i uppbyggnaden av det civila försvaret? Både ja och nej.

Arbetet med att bygga upp det civila försvaret är långsiktigt och kommer att påverka oss under decennier framåt. Då måste vi säkerställa att resurser för inköpsarbetet finns med även på lång sikt. Så länge behoven av kritiska varor och tjänster är desamma för offentlig sektor som för det civila försvaret kan det finnas långtgående synergier i att samarbeta.

Genom att samla sin kompetens får beställarna en bättre position på marknaden vilket bör gynna invånarna. Samverkan mellan kommuner och/eller regioner är juridiskt komplicerad men inom inköpsområdet finns flera verktyg att använda.

Det går att göra samordnade upphandlingar och det är troligen klokt att nyttja de inköpscentraler som finns runt om i landet. Det går sannolikt att identifiera en rad områden där man är starkare tillsammans!

Vad krävs då mer för att den samhällsviktiga verksamheten ska vara rustad för kris och i värsta fall krig? Lagerlösningar är förstås en del av lösningen, särskilt för sådant som kommer långt bortifrån och som inte går att ersätta med annat. Men i tider när de traditionella försörjningskedjorna inte fungerar krävs dessutom att både beställare och leverantörer är uppfinningsrika.

Den kreativitet som fanns under pandemins inledning, då företag ställde om produktion samtidigt som beställarna hittade nya arbetssätt, behöver tas tillvara och vidareutvecklas. Att öva på att vara kreativ i fredstid ger bättre förutsättningar för en krigssituation, som är det som ytterst dimensionerar det civila försvaret.

Att vara kreativ på beställning är svårt, särskilt i Sveriges välordnade och regelstyrda samhälle. Men inom de ramar som finns, finns också möjligheter. Att bättre nyttja möjligheterna till cirkulär ekonomi och återanvändning är en viktig del och något vi kan få på köpet när vi rustar det civila försvaret.

Att på förhand bestämma på vilket sätt man kan minska sin förbrukning kan vara värdefullt och att utveckla mer energieffektiva och oberoende lösningar ger andra möjligheter till smart omställning.

Uppbyggnaden av civilt försvar kommer också att ställa krav på att leverantörsmarknaden utvecklar sig och sitt erbjudande till offentlig sektor. Att bli en leverantör att lita på, i vått och torrt, kommer att bli viktigare än någonsin.

Beställare och leverantörer behöver också finna samsyn kring hur man ingår avtal hur avtal ska följas upp. Att ingå avtal för kris och krig ställer särskilt höga krav på en nära uppföljning och samsyn om när och hur leveransen ska ske.

Beställare och leverantörer behöver också öva sina kritiska försörjningskedjor tillsammans. Det kan röra allt från att säkerställa tillgången till nödvändiga tjänster såsom vatten, el och fastighetsunderhåll till kritiska varor som livsmedel, bränsle och läkemedel.

Svaga länkar behöver identifieras och åtgärdas för att Sverige ska kunna fungera i kris och krig. Själva övningarna blir ett nytt inslag i relationen mellan beställare och leverantörer och behöver formuleras i pålitliga avtal mellan parterna.

Det är troligt att flera av de statliga utredningar som nu arbetar med förslag kring uppbyggnaden av det civila försvaret också kommer att lägga förslag om hur näringslivet ska kunna bidra.

Men i grunden kommer beredskapen i samhället att behöva bygga på avtal. En avtalsbaserad robusthet behöver växa fram för att det civila försvaret ska kunna bli starkare. I det arbetet har Sveriges offentliga inköpsorganisationer en viktig roll.

Ann Eva Askensten
avdelningschef för Hållbara offentliga affärer
Upphandlingsmyndigheten