Semestertiderna är över för denna gång och det är dags att ta tag i arbetet igen. En annan expertkommentar här på Inköpsrådet var nyligen LOU är ändå inte allt här i världen.
Den satte fingret på vad vi alla troligen redan vet att upphandlingslagstiftningarna är förfarandelagstiftningar och inte reglerar vilka mål som upphandlingen ska nå för att det ska anses vara en lyckad affär. Det måste den egna upphandlande organisationen sätta upp.
Om vi nu själva behöver sätta mål för våra egna affärer varför inte utgå från de mål den egna organisationen sätter upp? Däribland vilka hållbarhetsmål som organisationen ska uppnå. Till exempel, om vi ska minska växthusgasutsläppen så behöver ju rimligtvis även de offentliga affärerna bidra till det målet också. I alla upphandlingar som innehåller någon form av transport eller resa behöver vi därför ställa krav på hur leverantören ska ta sig till platsen för utförandet. Eller varför inte i den mån det går arbeta på distans.
Upphandlingsmyndigheten har benämnt detta som ”Träffsäker upphandling”. Det vill säga ”Med träffsäker upphandling menar de upphandling som möter inköpsbehoven på ett effektivt och uthålligt sätt samtidigt som den bidrar till en hållbar utveckling.” För vi kan numera inte komma ifrån att det är en hållbar utveckling vi måste gå mot.
Allt vi konsumerar har en påverkan på miljön. Världsnaturfonden, WWF, skriver på sin webb att ”Människan lever i dag som om vi hade 1,7 planeter för att ta fram alla resurser och absorbera våra utsläpp. Om alla levde som vi i Sverige skulle det behövas cirka 4 planeter.”
Detta säger sig självt att det inte fungerar i längden och det har vi väl börjat märka av även i Sverige de senaste åren. Fler och fler skogsbränder och skyfall med översvämningar som konsekvens. Med detta kommer sämre och/eller mindre skördar för lantbrukarna, vilket leder till högre matpriser. Vilket i sin tur leder till att livsmedelsupphandlingarna kanske fokuserar ännu mer på pris än att köpa mer ekologiska matvaror.
Detta är det nog ingen som vill. Så kan vi alla lova att göra vårt bästa för att på ett strukturerat och systematiskt sätt börja, eller fortsätta, ställa drivande, relevanta och proportionerliga hållbarhetskrav i alla våra upphandlingar?
Ja jag vill faktiskt våga säga att det är relevant, möjligt och proportionerligt att ställa någon form av hållbarhetskrav i så gott som alla upphandlingar Sverige gör. Det finns väl några undantag i väldigt administrativa tjänster. Och jag menar inte att vi bara ska klämma in ett krav på ett miljöledningssystem i alla upphandlingar som om det skulle lösa alla våra problem.
Nej vi behöver se varje enskild affär och vilken hållbarhetspåverkan den har i form av vilka material som behöver användas, vilken kunskap konsulterna för in i våra organisationer som senare påverkar ett slutresultat eller hur leverantören ska ta sig ut till plasten för att genomföra uppdraget.
För att ta detta första steg är det bra att lista alla avtal/upphandlingar man genomför inom sin organisation. Sen är ett tips att ni sätter er ner med en miljöstrateg samt en strateg för social hållbarhet och tillsammans går igenom de olika behoven, vad de innebär och vilken påverkan på både miljön och den sociala hållbarheten respektive avtal har. Bifogat nedan finns en enkel mall för en struktur ni kan börja med.
Denna så kallande mappningslistan används med fördel sedan vid uppstarten för varje upphandling för att identifiera vilka potentiella hållbarhetskrav som kan vara relevanta att ställa. Men kanske viktigt att påminna om… bara för att det finns en hållbarhetsaspekt kopplat till upphandlingen är det tyvärr inte säkert att marknaden är redo att leva upp till det som skulle behöva göras.
Så undersök vad marknaden är redo för, så att du säkrar upp att ni ställer proportionerliga krav. Några tips på frågor att ställa i marknadsundersökningen skrev jag om i en tidigare artikel.
Sedan jag började arbeta med vår mappningslista och kommunicera kring den så kan jag lova att det har blivit mer medvetna och målinriktade hållbarhetskrav, utan att det är blivit oproportionellt. Ibland efter genomförd marknadsdialog har jag även valt att inte ställa vissa hållbarhetskrav för att inte begränsa konkurrensen eller orsaka för höga anbudspriser.
Men det har också varit en av de verktyg/modeller som har blivit mest efterfrågade av er andra. Så jag hoppas nu att ännu fler kan börja ta efter så att vi tillsammans bidrar till mer hållbara offentliga affärer.
För även om den lagrådsremiss förra regeringen tog fram kring skyldighet att ställa hållbarhetskrav i upphandlingar inte verkar bli av nu, så har vi fortfarande alla möjligheter enligt upphandlingslagstiftningarna att bidra till en hållbar utveckling.
Jag är nämligen ganska säker att de flesta offentliga organisationer i Sverige har någon form av hållbarhetsmål som man ska uppnå och därför kanske vi inte egentligen inte behöver en skärpning av upphandlingslagstiftningarna… även om jag tror att det hade gett oss en skjuts i rätt riktning.
För vill vi ha ytterligare skärpningar av upphandlingslagarna? Eller ska vi bara se till att nyttja alla deras möjligheter.
Och vad säger ni, när kan vi gå bort ifrån att kalla hållbarhetskrav som just hållbarhetskrav? När kan vi integrera dessa krav fullt ut med alla andra krav i kravspecifikationen för att nå våra mål?
Lena Mårdh
Hållbarhetsstrateg i Huddinge kommun
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer