EU-kommissionen kritiserar Sverige

Någon tjänsteman på EU-kommissionen har haft den kanske otacksamma uppgiften att lusläsa de svenska upphandlingslagstiftningarna LUK, LOU, och LUF och jämföra dem med motsvarande EU-direktiv (2014/23-25). I denna kontroll har det upptäckts brister på 19 punkter. I det som i Sverige kallas LOU hittar kommissionen brister på tio punkter, inom LUK och LUF kritiseras fyra respektive fem punkter (varav flera är gemensamma för de olika lagarna).

EU-kommissionen ha reagerat genom att skicka ett åtta sidor långt brev till Sveriges utrikesminister Margot Wallström. Brevet är undertecknat av Elżbieta Bieńkowska, EU-kommissionär med ansvar för EU:s inre marknad. Sverige ska senast den 25 mars besvara brevet.

Det rör sig om både större och mindre brister. Enligt direktiven ska det i svensk lagstiftning finnas jävsregler med krav på att upphandlande myndigheter och enheter förebygger och avhjälper intressekonflikter hos den som gör upphandlingen, vilket saknas i LOU, LUF och LUK. Kommissionen menar också att det i strid med direktiven i svensk lag saknas en längsta tillåten uteslutningsperiod för leverantörer som har misskött sig.

Kommissionen riktar också in sig på mindre detaljer i den svenska lagstiftningen. I tredje kapitlet, 28:e paragrafen i LOU står det: Denna lag gäller inte för kontrakt som avser kollektivtrafik på järnväg, med tunnelbana eller på vatten. Här har Sverige enligt kommissionen gått för långt med tillägget ”eller på vatten”.

Mats Rundström, tillförordnad chef för enheten för offentlig upphandling vid Finansdepartementet, bekräftar att kommissionen ärendet bereds på enheten, men vill i övrigt inte lämna några kommentarer.

Frågan om direktivets jävsregler kommenterade regeringen i propositionen till nya LOU och LUF (s 469 ff) och menade då att det varken var nödvändigt eller lämpligt med särskilda jävsbestämmelser i upphandlingslagarna, utan att jävsbestämmelserna i förvaltningslagen var tillräcklig.

– Jag antar att Sverige kommer att anföra samma argument som man gjorde i propositionen i sitt svar till EU-kommissionen. Om så är fallet ska det bli mycket intressant att följa hur kommissionen ställer sig inför dessa argument, säger Viktor Robertson som är jurist vid Advokatfirman Kahn Pedersen.

Brevet till Sverige är en så kallad formell underrättelse, kommissionens första steg i en process mot ett land som inte inför EU-lagstiftning. Landet har normalt sett två månader på sig att svara. Om kommissionen inte är nöjd med svaret är nästa steg att skicka ett motiverat yttrande där kommissionen formellt kräver att landet ska uppfylla sina skyldigheter.

Som sista steg kan kommissionen dra landet inför EU-domstolen som kan döma landet att betala böter. I de flesta fall löser sig problemet i ett tidigare skede.