En kommun upphandlade funktion för trygghetsskapande teknik och antog anbudet från leverantör A. B och C ansökte om överprövning och under överprövningen avbröt kommunen upphandlingen eftersom upphandlingen stred mot den så kallade golvprisdomen från Högsta förvaltningsdomstolen (HFD 2018 ref. 50). Om visst pris (högre) offererades fick anbudsgivaren inget mervärde. Alltså, inget förkastande om visst pris offererades.
A, det vill säga den tidigare vinnaren, ansökte om överprövning av beslutet att avbryta och yrkade att det skulle upphävas. A menade att det inte förelåg sakligt godtagbara skäl att avbryta upphandlingen.
Förvaltningsrätten avslog A:s ansökan och ansåg att det fanns sakliga skäl för att avbryta upphandlingen. Den använda modellen (om visst pris offererades fick anbudsgivaren inget mervärde) fick, enligt förvaltningsrätten, samma effekt som golvprisdomen.
A överklagade till kammarrätten som avslog överklagandet. Kammarrätten ansåg att omständigheterna i målet i viss mån skiljde sig från omständigheterna i HFD 2018 ref. 50 men att det rörde sig om näraliggande frågor. Båda målen rör en myndighets möjlighet att reglera, utvärdera eller uppställa krav på priser i anbud. Det stod inte klart att den modell som kommunen använde stred mot gällande rätt utifrån golvprisdomen. Det stod inte heller klart att modellen var förenlig med avgörandet. Den omständigheten att det är oklart om kommunens utvärderingsmodell överensstämmer med gällande rätt är enligt kammarrätten en sakligt godtagbar anledning att avbryta upphandlingen. Överklagandet avslogs och kommunens avbrytandebeslut stod fast.