En upphandlande enhet upphandlade ramavtal för trygghetskameror att användas för tunnelbana och på pendeltågsstationer. Upphandlingen genomfördes som ett öppet förfarande enligt LUF.
Enheten beslutade att teckna ramavtal med B. A:s anbud förkastades på grund av att de offererade produkterna inte ansågs uppfylla de obligatoriska kraven i upphandlingen.
A ansökte om överprövning av upphandlingen och yrkade i första hand på rättelse med beaktande av A:s anbud och i andra hand att upphandlingen skulle göras om.
Förvaltningsrätten konstaterade att en av de kameror som A offererat i sitt anbud kunde öppnas med ett verktyg som enligt ett av kraven i upphandlingen var otillåtet. Enheten hade därmed rätteligen förkastat anbudet från A. Dessutom konstaterade förvaltningsrätten att det saknades förutsättningar för ett ingripande enligt LUF och avslog ansökan om överprövning.
A överklagade till kammarrätten som biföll överklagandet och beslutade att upphandlingen skulle göras om.
Kammarrätten konstaterade att även den vinnande leverantörens, det vill säga B:s, kamera, enligt uppgift från den upphandlande enheten, kunde öppnas med ett sådant verktyg som enligt ett av kraven i upphandlingen varit otillåtet.
Alltså hade inte heller B uppfyllt samtliga obligatoriska krav. A ansågs, trots att även anbudet från A rätteligen förkastats, riskera att lida skada eftersom samtliga kvarvarande anbud borde ha förkastats och det därmed inte återstod något anbud som uppfyllde samtliga krav.
A skulle därmed kunna delta i ett nytt anbudsförfarande och därigenom tilldelas kontraktet, varför risk för skada ansågs föreligga.
http://www.konkurrensverket.se/beslut/1_20191029153349_2197-19.pdf
Björn, du skriver själv att problemet huvudsakligen ligger hos domstolarna och den praxis som vuxit fram. Samtidigt avslutar du med att upphandlarna ska sluta "skylla…
Den inte så offentliga upphandlingenKommentar av Senior jur. på Den inte så offentliga upphandlingen