En region upphandlade artoskopiutrustning. Upphandlingen omfattade dels ett avtal för artroskopistaplar, dels ett avtal för leverans av förbruksmaterial, tillbehör och reservdelar. Det första avtalet var i upphandlingsdokumenten benämnt ramavtal medan det andra avtalet var benämnt leveransavtal. Avtal 2 hade en maximal löptid på elva år.
A ansökte om överprövning och yrkade att upphandlingen skulle göras om. A ansåg att avtal 2 avsåg ett ramavtal och inte ett leveransavtal. Avtal 2 hade därmed en för lång ramavtalstid. Särskilda skäl för att avtalet skulle få överstiga den tillåtna ramavtalstiden om fyra år enligt 7 kap. 2 § LOU saknades. A ansåg också att regionen brutit mot upphandlingsreglerna genom att den inte i annonsen angett några särskilda skäl för en längre ramavtalstid. A menade att den otillåtet långa avtalstiden innebar att bolaget kan komma att bli utestängt från konkurrens upp till sju år längre än vad som är tillåtet enligt LOU. A hade därigenom lidit, eller i vart fall riskerat att lida, skada.
Regionen bestred ansökan. Om det skulle vara ett ramavtal så behövs den långa perioden för produkternas livslängd.
Förvaltningsrätten noterade att en karakteristisk egenskap för ramavtal är att volymen av det som ska köpas inte regleras i avtalet. Det aktuella avtalet garanterar inga volymer och innehåller också en avropsmekanism. Avtal 2 var därmed att betrakta som ett ramavtal enligt förvaltningsrätten.
När det gällde ramavtalstiden konstaterade förvaltningsrätten att det krävs särskilda skäl för att ha en längre ramavtalstid än fyra år och att det är den upphandlande myndigheten som har bevisbördan för att sådana omständigheter föreligger. Förvaltningsrätten ansåg att regionen presenterat särskilda skäl för en längre ramavtalstid – främst genom att understryka vikten av att säkerställa tillgång till förbrukningsmaterial med mera för att kunna använda levererade artroskopiutrustningar under utrustningarnas sju år långa ekonomiska livslängd.
Att uppgifterna om särskilda skäl inte fanns med i annonsen utgjorde visserligen en brist, men medförde inte att A kunde lida skada. Förvaltningsrätten avslog ansökan.
A överklagade till kammarrätten och yrkade även där att upphandlingen skulle göras om.
Kammarrätten inledde med att konstatera att avtal 2 var ett ramavtal. Kammarrätten instämde i förvaltningsrättens bedömning. Däremot ansåg kammarrätten att de skäl som regionen framfört var kopplade till befarade ekonomiska konsekvenser för regionen vid eventuell framtida upphandling.
Skälen var därmed inte kopplade till den aktuella upphandlingen eller föremålet för ramavtalet. Kammarrätten bedömde att A lidit skada av den långa ramavtalstiden eftersom A förlorat möjligheten att konkurrera om kontrakt under den tiden. Kammarrätten ändrade därför förvaltningsrättens dom och beslutade att upphandlingen skulle göras om.