En myndighet upphandlade, genom förenklat förfarande, trygghetslarm och tilldelade en leverantör (A) kontrakt. Leverantör B ansökte om överprövning och begärde en ny anbudsutvärdering utan A:s anbud eftersom det inte uppfyllde samtliga obligatoriska krav.
Den upphandlande myndigheten och A bestred. A invände att B:s anbud inte heller uppfyllde samma obligatoriska krav, vilket enligt A innebar att B i vart fall inte kunde anses lida skada. Förvaltningsrätten bedömde att A inte hade uppfyllt kravet. Därefter övergick förvaltningsrätten till att bedöma A:s invändningar mot B:s anbud, det vill säga om B kunde anses lida skada. Förvaltningsrätten uttalade att det är det sökande bolaget som har den primära bevisbördan för att bolaget lidit skada, och menade att det inte framstod som sannolikt i målet att B var skadelidande eftersom det var oklart om vissa krav var uppfyllda i B:s anbud. Ansökan om överprövning avslogs.
B överklagade till kammarrätten och menade, med hänvisning till Högsta förvaltningsdomstolens avgöranden HFD 2013 ref. 24 och HFD 2013 ref. 5, att invändningar mot deras anbud föll utanför processramen och att enbart invändningar som gällde sökandens talan kunde beaktas. Kammarrätten konstaterade att A inte hade uppfyllt det aktuella kravet och därför borde ha uteslutits. När det gällde bedömningen av om B lidit skada konstaterade kammarrätten att ansökan om överprövning endast gäller brister i A:s anbud och den upphandlande myndighetens utvärdering. Därför kunde inte frågan om även B:s anbud haft motsvarande brister prövas inom ramen för målet. B ansågs därmed ha lidit skada då denne vid anbudsutvärderingen kommit på andra plats och det konstaterats att A borde ha uteslutits. Kammarrätten biföll överklagandet och beslutade att upphandlingen skulle rättas genom ny anbudsutvärdering utan beaktande av A:s anbud.