En myndighet genomförde en upphandling av kollektiv sjötrafik i Stockholms skärgård i ett förenklat förfarande enligt 15 kap. LOU. I tilldelningsbeslut tilldelades en leverantör avtal.
En annan leverantör ansökte om överprövning och yrkade rättelse på olika sätt samt i sista hand att upphandlingen skulle göras om. Ansökan i det ena målet avsåg två delar av upphandlingen och i det andra en annan del av upphandlingen. Leverantören anförde att den vinnande leverantören inte uppfyllt ställt skall-krav på att bifoga komplett utkast till ansökan om drifttillstånd för sjötrafik.
Myndigheten hävdade att kravet inte var obligatoriskt utan att ansökningarna skulle vara kompletta så långt det var möjligt. Vidare ansåg myndigheten att det hade varit oproportionerligt att förkasta anbudet på den grunden eftersom kravet var irrelevant och oväsentligt.
Förvaltningsrätten delade myndighetens uppfattning om att det skulle ha varit oproportionerligt att förkasta anbudet på den grunden och avslog ansökan. Denna dom meddelades den 29 april 2016, före Högsta förvaltningsdomstolens avgöranden den 20 maj 2016 om obligatoriska krav, se vidare om dessa nedan.
Leverantören överklagade till kammarrätten.
Kammarrätten hänvisade till Högsta förvaltningsdomstolens domar den 20 maj 2016 och kom fram till att det var ett obligatoriskt krav samt att det var ostridigt att den vinnande leverantören inte hade uppfyllt detta. Myndighetens invändning att kravet var ett misstag och hade frånträtts under perioden av frågor och svar godkändes inte. Kammarrätten fann att kravet för en rimligt informerad och normalt omsorgsfull anbudsgivare hade en tydlig och adekvat koppling till upphandlingsföremålet och att det i sig inte kunde anses oproportionerligt.
Därför var det inte förenligt med likabehandlingsprincipen att godta den vinnande anbudsgivarens anbud, som inte uppfyllde kravet. Myndighetens åtgärd kunde anses ha skadat upphandlingens konkurrensuppsökande skede och upphandlingen förordnades göras om. Kammarrätten biföll därmed leverantörens överklagande.
Mål I
Instans: Kammarrätten i Stockholm
Dom: 26/09/2016, 3160-16
Mål II