Genom ett förenklat förfarande enligt LOU upphandlade en kommun en hissentreprenad. Det första tilldelningsbeslutet överprövades vilket ledde till att A:s anbud inte skulle beaktas. I ett andra tilldelningsbeslut förkastades A:s anbud och A överprövade därför upphandlingen.
Frågan var om kommunen haft fog för sitt beslut att förkasta leverantörens anbud med motiveringen att det fanns ett krav på att anbudsgivare uttryckligen skulle redovisa minst ett referensuppdrag som gällde nyinstallation med rivning av befintlig hiss.
Förvaltningsrätten konstaterade att kravets utformning medfört att anbudsgivarna redan i anbuden varit tvungna att redogöra för om ett av referensuppdragen gällt nyinstallation med rivning av befintlig hiss. Förvaltningsrätten avslog ansökan om överprövning.
Kammarrätten konstaterade att upphandlingen skulle rättas på så sätt att utvärderingen ska göras om och att A:s anbud då skulle beaktas.
Kammarrätten konstaterade att kravet förvisso utgjorde ett obligatoriskt krav men att det i upphandlingsdokumenten inte uppgavs att anbudsgivare i sin beskrivning av tidigare genomförda uppdrag uttryckligen måste uppge om uppdraget innefattat nyinstallation med rivning av befintlig hiss. Kommunen kunde därför inte i efterhand ställa ett sådant krav.
Leverantören hade, genom att ange två referensobjekt för att verifiera kravet, uppfyllt det aktuella obligatoriska kravet. Kammarrätten ansåg att kommunen hade kunnat kontakta angivna referenter med en direkt fråga för att verifiera att leverantören uppfyllt kravet. Leverantören ansågs ha lidit eller riskerat att lida skada.