En upphandlande myndighet upphandlade i ett öppet förfarande kontorsmöbler för de egna verksamheterna och som inköpscentral för andra. I upphandlingen hänvisade myndigheten i ett obligatoriskt krav till ett visst varumärke eller likvärdiga produkter. En leverantör offererade andra produkter som myndigheten inte ansåg vara likvärdiga med referensprodukterna och anbudet förkastades.
Leverantören menade att dess produkter var likvärdiga och överprövade till förvaltningsrätten, som avslog ansökan. Beslutet överklagades och kammarrätten biföll överklagandet och beslutade att upphandlingen skulle göras om. Kammarrätten fann att hänvisning till vissa produkter endast får ske om det annars inte är möjligt att beskriva föremålen för upphandlingen tillräckligt preciserat eller begripligt. Det räcker alltså inte med att ange ”eller likvärdigt” efter.
Kammarrätten ansåg att det var enkelt att beskriva möblernas funktion, kvalitet och estetik på annat sätt och att det inte fanns en undantagssituation där det inte går att beskriva en produkt utan hänvisning till visst varumärke. Kammarrätten fann att även om angivelsen av referensprodukter av visst varumärke inneburit en hänvisning till funktion, kvalitet och estetik samt att likvärdiga produkter fick offereras, hade kravet lett till att vissa företag gynnades respektive missgynnades. Upphandlingen stred därför mot 6 kap. 4 § i 2007 års LOU. Motsvarande bestämmelse återfinns i 9 kap. 6 § i LOU, dock med lite annan ordalydelse.