Två upphandlande myndigheter upphandlade måleriarbeten. En anbudsgivare, som inte tilldelats kontraktet, ansökte om överprövning och yrkade att upphandlingen skulle göras om. Anbudsgivaren anförde att förfrågningsunderlaget varit otydligt, då det inte gått att utläsa vad som skulle tillmätas betydelse vid utvärderingen av referenstagning av arbetsledare eller hur poängsättningen skulle göras. Myndigheterna hade därmed brutit mot transparensprincipen enligt anbudsgivaren. Vidare ansåg anbudsgivaren att de hade frångått förfrågningsunderlaget genom att kontakta en tredje, av anbudsgivaren uppgiven, referens när de inte kunnat nå den första, och låtit dennes omdömen utgöra grund för poängsättning i stället för ett schablonresultat.
Förvaltningsrätten konstaterade att likabehandlingsprincipen ska följas men att upphandlande myndigheter enligt rådande rättsläge har relativt stor frihet att utforma tilldelningskriterier och viktningen av dessa så länge de tjänar till att finna det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Krav och kriterier ska vara utformade och tillämpas på ett förutsebart sätt och begränsa utrymmet för godtycke. Även om det i upphandlingen inte varit helt möjligt för en anbudsgivare att förutse utfallet i en utvärdering och beställarna inte angett exakt vad som krävs för att erhålla en viss poäng ansågs förfrågningsunderlaget inte strida mot förfrågningsunderlaget (jfr EU-domstolens dom i mål nr C-6/15, TNS Dimarso). Vad gällde den tredje referensen konstaterade förvaltningsrätten att anbudsgivaren själv lämnat en tredje referens och att den genom de upphandlande myndigheternas hantering snarare hamnat i en bättre situation. Ansökan avslogs.
Anbudsgivaren överklagade till kammarrätten som refererade till tillämplig EU-domstolspraxis (C-532/06 Lianakis, C-19/00 SIAC Construction och C-6/15, TNS Dimarso). Omständigheten att det inte framgått av utvärderingsmodellen hur poäng skulle fördelas om referenser angett olika omdömen, samt att de frågor som referenserna fått att ta ställning till varit otydliga och vagt formulerade, medförde att kammarrätten kom till slutsatsen att utvärderingsmodellen stred mot transparensprincipen och lämnade utrymme för godtycke. Även om bedömningsmetoden inte måste framgå av förfrågningsunderlaget måste utvärderingsmodellen vara tydlig, i enlighet med de grundläggande upphandlingsprinciperna. Anbudsgivaren ansågs ha lidit, eller riskerat att lida, skada. Upphandlingen skulle därför göras om.