En regional byrå upphandlade försäkringstjänster. Två syndikat som var medlemmar i Lloyd’s lämnade anbud som båda var undertecknade av ombudet för Lloyd’s generalagent i Italien. Byrån uteslöt de båda syndikaten med hänsyn till nationell lagstiftning som förbjuder att flera anbudsgivare med viss kontrollställning, eller viss annan koppling, till varandra deltar i samma upphandling.
Lloyd’s generalagent överklagade uteslutningsbeslutet med framgång. Byrån uteslöt dock syndikaten på nytt och menade att anbuden härrörde från en och samma beslutande enhet, då de hade ingetts, formulerats och undertecknats av en och samma person. Generalagenten överklagade på nytt och menade att deras affärsmodell bestod i en ”juridisk person med förgrenad struktur”, som är en sammanslutning av medlemmar som handlar självständigt och konkurrerar med varandra. Dock saknar varje förgrening självständig ställning som rättssubjekt och handlar således genom generalagenten, som i varje verksamhetsland består av en enda person.
Lloyd’s erkänns i EU-direktiv 2009/138 som en särskild form av försäkringsbolag där de anslutna försäkringsgivarna får bedriva försäkringsverksamhet i EU genom en gemensam generalagent i den berörda medlemsstaten. Den hänskjutande domstolen angav att det i nationell praxis konstaterats att omständigheten att generalagenten undertecknar syndikatens anbudshandlingar inte i sig innebär brott mot principerna om konkurrens. Frågan var dock om denna tolkning var förenlig med unionsrätten; likabehandlingsprincipen, icke-diskrimineringsprincipen samt principen om anbudssekretess; eller om unionsrätten hindrar nationell lagstiftning från att utesluta två Lloyd’s-syndikat på grund av att anbuden undertecknats av generalagenten i det aktuella landet.
EU-domstolen påpekade att det inget hindrar medlemsstaterna att ha andra bestämmelser för att säkerställa de grundläggande principerna för offentlig upphandling, utöver grunderna för uteslutning i artikel 45 i det äldre LOU-direktivet. Det var uppenbart att den aktuella lagstiftningen syftade till att stävja samverkan mellan flera deltagare i en och samma upphandling.
Vid bedömningen nationell lagstiftning måste dock proportionalitetsprincipen beaktas, liksom det unionsrättsliga intresset av att så många anbudsgivare som möjligt kan lämna anbud. En regel om automatisk uteslutning är en icke motbevisbar presumtion om ömsesidig påverkan på respektive anbud för företag där det finns ett kontroll- eller delägarförhållande.
Upphandlande myndigheter är i stället skyldiga att pröva och bedöma de faktiska omständigheterna. Att de aktuella anbuden undertecknats av en och samma person kan inte ensamt motivera att anbuden utesluts. Under de aktuella omständigheterna, där Lloyd’s enligt unionsrätten särskilt medges företrädas av en enda generalagent i varje medlemsstat, och där de påpekat att generalagenten enbart vidtagit formella åtgärder utan att delta i syndikatens beslutsprocesser, fanns hinder enligt unionsrätten att automatiskt utesluta syndikaten.