En provins i Italien upphandlade byggentreprenadtjänster. Under förfarandet framkom att det bolag som företrädde en anbudsgivande sammanslutning inte hade meddelat att en företrädare för bolaget, som var styrelseledamot och verkställande direktör, var föremål för rättsliga åtgärder på grund av brott. Efter att ha utrett frågan uteslöt provinsen bolaget, som invände att domen inte hade vunnit laga kraft vid tiden för deras intygande och att de därefter hade avlägsnat personen. Efter prövning i flera nationella instanser begärdes förhandsavgörande från EU-domstolen. Frågan i målet rörde art. 45.2 c och g samt art. 45.3 i direktiv 2004/18/EG i förhållande till nationell rätt, om vilka skyldigheter en anbudsgivare har att informera om brottmål som inte vunnit laga kraft, att lojalt samverka med den upphandlande myndigheten och att på eget initiativ ta avstånd från en dylik företrädare. I det aktuella målet diskuterades bland annat hur man enligt nationell rätt ska betrakta brott mot yrkesetiken, allvarligt fel i yrkesutövningen och lämnande av oriktiga uppgifter.
EU-domstolen framhöll att medlemsstaterna har ett visst utrymme för skönsmässig bedömning vid de icke obligatoriska uteslutningsgrunderna. I tillämpningen ska hänsyn tas till tiden mellan företrädarens felaktiga agerande och när upphandlingen annonseras. Om det har gått lång tid kan den nationella lagstiftningen minska unionsdirektivens tillämpningsområde.
Domstolen fann inget hinder mot regler i nationell lagstiftning där upphandlande myndighet får beakta en brottmålsdom mot en styrelseledamot när styrelseledamoten har upphört att utöva sin tjänst under det år som föregår den dag upphandling annonseras. Inget hinder finns heller för att utesluta ett sådant bolag på grunden att det inte fullständigt har tagit avstånd från styrelseledamotens agerande.