En myndighet ingick avtal med en konstnär. En leverantör ansökte om överprövning och yrkade bland annat att avtalet skulle ogiltigförklaras. Myndigheten bestred och hävdade att undantag från annonsering var tillämpligt eftersom det bara var just den konstnären som kunde utföra uppdraget. Förvaltningsrätten biföll ansökan och förklarade avtalet ogiltigt.
Myndigheten överklagade till kammarrätten som upphävde förvaltningsrättens dom och beslutade att avtalet skulle bestå. Kammarrätten använde sig av direktivkonform tolkning (skälsats 50 till 2014/24/EU) av 4 kap. 5 § andra punkten i 2007 års LOU och ansåg att konstnärens identitet i sig kunde avgöra konstföremålets unika art och värde, vilket medförde att den upphandlande myndighetens subjektiva uppfattning fick avgöra vilken konstnär som var bäst lämpad att utföra uppdraget.