En region genomförde 132 inköp av insulinpumpar av ett visst märke utan föregående annonsering från leverantör A under perioden den 1 oktober – 1 december 2018.
B ansökte om överprövning av avtals giltighet och yrkade dels att avtal om inköp av insulinpumpar under perioden skulle förklaras ogiltiga, dels att även inköp av eventuella förbrukningsartiklar till pumparna under perioden skulle förklaras ogiltiga. B ansåg att de aktuella inköpen utgjorde en otillåten direktupphandling.
Förvaltningsrätten konstaterade att de aktuella avtalens kontraktsvärde översteg direktupphandlingsgränsen och att de avtal som myndigheten ingått med A skulle ogiltigförklaras. Vad gäller förbrukningsartiklarna konstaterade förvaltningsrätten att om dessa ingick i de aktuella avtalen så var även de inköpen ogiltiga.
Förvaltningsrätten ansåg därför att det inte fanns skäl att särskilt pröva om det ingått förbrukningsartiklar till insulinpumparna eller inte i avtalen.
Regionen överklagade till kammarrätten som upphävde förvaltningsrättens dom och återförvisade målet dit för en ny prövning.
Kammarrätten konstaterade att det parterna var oense om var vilket eller vilka avtal som ingåtts och om avtal gällande insulinpumparna också omfattat förbrukningsartiklar.
Förvaltningsrätten hade inte tagit ställning till frågan vilket kammarrätten ansåg var en nödvändig förutsättning för att ogiltigförklaring skulle kunna ske. Förvaltningsrättens dom upphävdes därför i sin helhet och målet återförvisades med en uppmaning till förvaltningsrätten att ta ställning till det editionsyrkande, det vill säga yrkandet om att få ta del av vissa handlingar i bevissyfte, som framställts i såväl förvaltningsrätt som kammarrätt.
Inom ramen för den nya prövningen kunde det finnas skäl att överväga om även A skulle ges tillfälle att yttra sig i målet.