I en upphandling av skadedjursbekämpning fick en leverantör sitt anbud förkastat då den upphandlande myndigheten inte ansåg att leverantören uppfyllt samtliga ska-krav. Ska-kravet i fråga innebar att en metod skulle presenteras och beskrivas. Enligt den upphandlande myndigheten innebar kravet att leverantören skulle presentera bevis på att metoden var beprövad och dokumenterad. Enligt leverantören innebar ska-kravet att metoden skulle presenteras och beskrivas, men inte att det ställdes krav på denna beskrivning eller på att bevis för att metoden var beprövad skulle bifogas anbudet. Leverantören hade beskrivit metoden och uppgett att den uppfyllde ska-kravet, men inte bifogat någon dokumentation som bevisade detta.
Förvaltningsrätten biföll ansökan om överprövning och förordnade att upphandlingen fick avslutas först efter rättelse på så vis att en ny prövning av anbuden skulle genomföras.
Den upphandlande myndigheten överklagade till kammarrätten och yrkade att förvaltningsrättens dom skulle upphävas och ansökan avslås. Myndigheten ansåg att även om leverantören i anbudet angett att den accepterat ska-kravet kan det utläsas att denne offererat en annan metod än den myndigheten förordat. Det var därför korrekt att förkasta anbudet i fråga.
Kammarrätten delade inte myndighetens uppfattning utan avslog överklagandet. Kammarrätten uttalade att ett anbud inte får förkastas med hänvisning till att anbudet inte uppfyller krav som inte uttryckligen framgår av förfrågningsunderlaget. Utgångspunkten när en upphandlande myndighet bedömer om ett anbud uppfyller ställda krav är att anbudsgivaren lämnar korrekta uppgifter. En upphandlande myndighet har därför normalt inte något mer långtgående kontrollansvar än vad som följer av de krav som ställts upp i förfrågningsunderlaget.
Ska-kravet i fråga skulle uppfyllas på så vis att anbudsgivarna besvarade frågan ”Accepterar ni detta?”. Myndigheten hade inte efterfrågat någon dokumentation från leverantören för att styrka detta. Det var därför fel att förkasta anbudet på den grunden att kravet inte styrkts med dokumentation när kravet endast bestod i att jakande besvara frågan om leverantören accepterat ska-kravet i fråga. Kammarrätten anförde vidare att det hade kunnat finnas anledning för myndigheten att ifrågasätta riktigheten i ett sådant svar om det av anbudshandlingarna var uppenbart att leverantören inte uppfyllde ska-kravet. Så var dock inte fallet.
Förvaltningsrättens dom var således korrekt och rättelse skulle ske genom en ny prövning av anbuden. I kammarrätten var en ledamot skiljaktig.