Statens inköpscentral vann när upphandlingen av tolkförmedlingstjänster överprövades i maj 2018. Sedan kammarrätten inte lämnat prövningstillstånd hamnade ärendet i Högsta förvaltningsdomstolen som beslutade att avtal inte fick ingås innan något annat hade bestämts.
Efter det att Högsta förvaltningsdomstolen nyligen hävde detta beslut förbereds signering av efterlängtade ramavtal.
Therese Klaar är chef för enheten för upphandling av varor och tjänster vid Statens inköpscentral. Hon gläds över att vara i mål och ser flera förbättringar med de nya ramavtalen:
– Bland annat används nu en och samma taxa för alla myndigheter, vilket innebär att tolkarna får rimligt betalt oavsett åt vilken myndighet de tolkar.
Även andra förändringar ska förbättra förutsättningarna för tolkarna. Det nya avtalet kräver att hela tolkarvodet ska tillfalla tolkar som frilansar, något som många gör, samt att de inte ska behöva ligga ute med pengar för resekostnader.
I upphandlingen har det varit ett uttalat mål att myndigheternas användning av auktoriserade tolkar ska öka. Förutom att höja kvaliteten vid tolktillfällena ska detta stärka incitamenten för tolkarna att auktorisera sig.
Hur sker styrningen, rent praktiskt, mot auktoriserade tolkar?
– Nu är det tydligare än tidigare att avropande myndighet ska gå vidare i rangordningen om efterfrågad kompetens inte finns hos nummer ett. Det är viktigt att det inte uppstår en förhandlingssituation mellan förmedling och avropande myndighet.
Om den avropande myndigheten inte anger något annat önskemål så ska en auktoriserad tolk alltid erbjudas. Rättstolkarna ska alltid prioriteras till rättsväsendet för att tolkkompetensen ska användas på bästa sätt.
– I och med att ersättningen till förmedlingarna den här gången är differentierad med högre ersättning för högre kompetens, så finns det också ett incitament att knyta till sig auktoriserade tolkar.
För att effektivisera avrop, underlätta att ramavtalet följs och få bättre statistik utvecklar Kammarkollegiet en ny e-tjänst:
– Planen är att e-tjänsten ska vara igång före sommaren, summerar Therese Klaar.
Per den 2/11 – 2018 har jag skickat ett brev till Emil Plisch – regeringskansliet, som innehåller synpunkter gällande tolksituationen i Sverige. Jag har gått genom SOU:s utredning men jag kan inte se att det har blivit någon ändring till det bättre. Inget hänsynstagande till gamla tolkutbildningarna, utbildningar enligt TÖI:s normer. Det jag vill säga syftar på rätten: att, per automatik, värdera gamla tolkutbildningar; att det skall även tas hänsyn till en gedigen arbetserfarenhet som, man som tolk, har samlat på i väldigt många år. Det är det som är av stor betydelse för rättssäkerheten. I utredningsföreskrifterna kan jag läsa om samma gamla mantran, nämligen, att man skall validera sina s k allmänna kunskaper (som de facto inte är så allmänna, utan det är speciella kunskaper inom 5 olika områden) samt språkkunskaperna. Under dessa år jag har arbetat som tolk – d v s sedan 1999 – har jag kunnat konstatera att i Kammarkollegiets auktorisationsförfarande har rättvisan låtit sig väntas. Orättvisa bedömningar utövade av våra kollegor, tillika språkexaminatorer, har hela tiden dominerat. Detta kan synas åtminstone i antalet auktoriserade rumänska tolkar men även i andra språk. Att anlita AT tolkar i rollen som språkexperter för auktorisationsförfarandet är JÄV i högsta grad. Att validera sin utbildning är definitivt lönlöst, då det används fortfarande tolkar som skall bedöma. Det är också JÄV, utan tveka. Det är helt fel! Att gå om utbildningen – när man ändå har en gedigen utbildning och erfarenhet – är att förnedra sig själv och förneka sina kunskaper. Tolkar som skrivit auktorisationsprovet och som inte blivit godkända får inte se resultatet på det skriftliga provet, de får inte överklaga beslutet till nästa instans heller. Detta innebär inte en demokratisk process i en demokratisk anda. Att skriva om provet kostar 2 300 kr varje gång. Det är mycket pengar för en tolk som anlitas att genomföra dåligt betalda uppdrag. Det är obeskrivligt att av en kår bestående av 70 – 80 tolkar som skall testas blir godkända endast några, mellan 10% – 15%. Jag förväntar mig att politikerna ändå tar sig ett funderande speciellt över oss, gamla tolkarnas situation. Jag är 65 år gammal och jag anser att det är ovärdigt för mig att kompromissa igen och sätta mig på skolbänken med nybörjare. Så länge samma förfaranden gäller vid validering som vid auktorisation , utan rätt till överklagande , innebär det att man ger upp istället för att låta sig förnedras gång på gång. Jag själv och mina gamla tolkkamrater har get upp tanken på auktorisation eftersom det inte fungerar. Vi har samlat många meriter, under 20 – 30 år, så att vi per automatik skulle kunna få erkännande om kompetens i form av auktorisationsbevis. Inom rättssystemet talas det om bevisbördan, något som jag lätt kan lägga fram.
Undertecknas av
Claudia Svensson tolk och översättare
Jag ska inte anmärka på svenskan men däremot på påståendet att det är systemets fel att bara 10-15% av tolkarna klarar ett test. Jag är less på offermentaliteten hos många människor som istället borde se det som ett problem att de 85-90% av tolkarna som inte klarar testet helt enkelt är för dåliga. Det är anmärkningsvärda siffror som borde mana till eftertanke och utbildningsvilja hos provskrivarna.
Har svårt att tro att en så eftertraktad grupp som tolkar inte får bra betalt för sitt arbete.
Man blir fundersam om myndigheten verkligen vet vad är det som förbättras med denna upphandling. På frågan om hur sker styrningen, rent praktiskt, mot auktoriserade tolkar svarar Inköpscentralen att avropande myndighet ska gå vidare i rangordningen om efterfrågad kompetens inte finns hos nummer ett.
Det är mycket prestige uppdrag för samtliga tolkar och därför som kutym registreras de flesta auktoriserade tolkar hos leverantör nr 1 . Om det saknas auktoriserade tolkar hos leverantör nr 1 då betyder att det inte finns lediga auktoriserade tolkar för det tillfället
Och just påstående om att ersättningen till förmedlingarna den här gången är differentierad med högre ersättning för högre kompetens, så finns det också ett incitament att knyta till sig auktoriserade tolkar är skrattretande. Spelar absolut ingen roll om tolkförmedlingen får 9 kr eller 39 kronor per tolktillfället, den förmedlingsavgift som upphandlas i denna upphandling som är den rena vinsten för tolkförmedlingen, Med andra ord finns inget incitament för bättre tolkkvalitet i rättsväsendet..