Ibland ställer jag frågor trots att jag vet vad svaret kommer att bli. Senast hände det i torsdags på pressträffen med Ardalan Shekarabi. Han presenterade regeringens förslag kring krav på villkor minst i nivå med kollektivavtal för löner, semester och arbetstid.
Regeringen vill att kravet ska gälla även för underentreprenörer i obegränsat antal led. Det är ett nödvändigt tillägg om inte kravet ska bli ett slag i luften. I annat fall vore det enkelt för anbudslämnaren att ha godkända arbetsvillkor, men samtidigt anlita underentreprenörer som gör det verkliga jobbet med dåliga arbetsvillkor.
Att kravet ska gälla i alla led gör samtidigt att uppföljningen blir än mer komplicerad. Nu är det inte anställningsvillkoren i ett företag som ska granskas per kontrakt, utan kanske tiotals företag.
Min fråga till ministern var enkel att ställa: hur ska uppföljningen ske. Ministerns svar var det väntade: Upphandlingsmyndigheten ska ta fram stöd och metoder för uppföljning av dessa krav.
Det är symptomatiskt. Vilket problem det än är så ska det lösas med stöd och vägledning från Upphandlingsmyndigeten. Det kanske är dags att byta namn till Trollerimyndigheten. De lär behöva övernaturliga krafter för att ro hem alla uppgifter som de väntas lösa.
Hur bra vägledningar de än skriver ihop på Upphandlingsmyndigheten så löser det inte problemet. Vad som behövs är mer kraft på fältet, fler personer som gör uppföljningar.
Haha, ja, det är helt absurt. Allt sedan den offentliga upphandlingen blev kapad av politiker med rädda världen-komplex har upphandlingslagstiftningen blivit mer och mer svårtillämpad. Nu väntar 1000 nya paragrafer i och med de nya direktiven. Vad sägs om en enda upphandlingslag, max 150 paragrafer där principerna betonas och där överprövning möjliggörs samt regler om tillsyn från myndighetshåll? Krydda kanske med en specialdomstol? Inte i denna värld, tyvärr!
Tur man går i pension. Alla missförhållanden i världen ska självklart lösas, men jag är tveksam till om offentlig upphandling är det universalmedel som våra politiker tror. Man lägger helt orimliga bördor på de upphandlande myndigheterna.
Det skriks ofta att kompetensen måste utvecklas inom offentlig inköpsverksamhet. Bemanning och syn på inköp inom offentliga organisationer kommer sällan upp. Som offentlig upphandlare ser jag det som mindre troligt att en central myndighet plötsligt lyckas navigera problemet med synen på inköp? Blir konsekvensen att underbemannade inköpsavdelningar ska göra det här också?