På grund av intern omorganisation och sökande efter en ny leveransmodell kom Malmö stad i tidsnöd med sin upphandling av ett avtal för IT-produkter och produktnära tjänster. Ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering landade i ett förlängt avtal med den befintliga leverantören Atea.
Med den lösningen satt Malmö stad nöjd. Ett tillfälligt byte av logistikpartner ansågs ”medföra en oproportionerligt stor arbetsbörda”.
Kommunen hävdar via sitt ombud Lindahl att man i processen tillfrågat tre andra leverantörer. Ingen av dem ansåg sig att med kort startsträcka kunna få lönsamhet i uppdraget för de sex korta månader som skulle behövas för en korrekt upphandling.
Fast det halvåret – och betydligt mer därtill – rann iväg utan upphandling. Istället tecknades ytterligare ett ramavtal med Atea. Till klausulerna i detta, annars likalydande avtal, hör att det som längst kan förlängas fram till dess att den nya försörjningsmodellen kommit på plats och att det upphandlats efter den.
Konkurrensverket anser att det saknats förutsättningar för att sluta avtal utan föregående annonsering. Brådskan bedöms bero på kommunens eget agerande. Åberopande av tekniska skäl samt omorganisation och hög oplanerad personalomsättning bland upphandlarna ändrar inte den bedömningen.
Förvaltningsrätten delar helt övervakande myndighets bedömning om att en olaglig direktupphandling gjorts. Staden döms att betala 1,1 miljoner kronor i upphandlingsskadeavgift.
Enligt kommunens uppgifter har man köpt för cirka 800 000 kronor per månad. Det sammanlagda värdet av de båda avtalen under 17 månader summeras därmed till 13,6 miljoner kronor.
Vill du bli bättre på att projektleda upphandlingar?
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer