Tolkning av ramavtal

Sammanfattning
En kommun har inte gjort sig skyldig till avtalsbrott när den avropat ett byggprojekt vid sidan av ett ramavtal avseende bland annat fastighetsunderhåll. Vid tolkningen av ramavtalets omfattning har hovrätten gjort en helhetsbedömning av avtalet och dess syfte samt fäst stor vikt vid vad som framstår som en rimlig reglering i relation till ramavtalets huvudsakliga föremål.

Bakgrund
En kommun upphandlade och ingick ett ramavtal med tre leverantörer avseende löpande fastighetsunderhåll. Bolaget KM rangordnades som etta.

Under ramavtalets löptid inledde kommunen ett stort byggprojekt. För utförande av projektet kontrakterades bolaget NCC, dels genom avrop från ett annat ramavtal avseende mark och anläggning, dels genom en direktbeställning.

KM ansåg att projektet omfattades av ramavtalet och att kommunen gjort sig skyldig till avtalsbrott genom att inte avropa från ramavtalet. KM yrkade därför skadestånd med ett belopp om cirka 2,5 miljoner kronor jämte ränta.

Kommunen bestred att den gjort sig skyldig till avtalsbrott, i första hand för att projektet inte omfattats av ramavtalet och i andra hand för att ramavtalet inte varit ömsesidigt förpliktande mellan parterna.

Tingsrätten
Tingsrätten konstaterade att frågan om kommunen varit förpliktad att avropa projektet från ramavtalet måste besvaras genom avtalstolkning.

Med hänsyn till upphandlingsdokumentens ordalydelse, där det angavs att kommunen åtog sig att avropa tjänsterna i ramavtalet från leverantören, bedömde tingsrätten att ramavtalet var ömsesidigt förpliktande.

Däremot ansågs ramavtalet inte omfatta projektet då avtalet, enligt dess rubricering och beskrivna omfattning, i huvudsak avsåg fastighetsunderhåll. Käromålet ogillades och domen överklagades.

Hovrätten
Hovrätten prövade först om projektet omfattats av ramavtalet. Då någon gemensam partsavsikt inte gick att utläsa fick ramavtalets innehåll fastställas utifrån ordalydelsen och andra objektiva kriterier.

Med hänvisning bland annat till Högsta domstolens mellandom i mål nummer 4071-20 (som meddelats efter tingsrättens dom) angav hovrätten att det får göras en helhetsbedömning av avtalet och dess syfte efter att man tagit hänsyn till dess upphandlingsrättsliga sammanhang. Hovrätten menade att tolkningen bör utgå ifrån att avtalet ska fylla en förnuftig funktion och utgöra en rimlig reglering av parternas intressen samt att mer generella tolkningsprinciper kan användas i sista hand.

Även hovrätten ansåg att ramavtalets rubricering och beskrivna omfattning talade för att det främst syftade till att upphandla fastighetsunderhåll. Att det fanns en skrivning att leverantören ska utföra ”om- och nybyggnationer” kunde inte läsas isolerat från formuleringarna i ramavtalet och upphandlingsdokumenten i övrigt.

Likaså ansåg hovrätten att det framstod som orimligt att avtalets syfte skulle vara att, utöver fastighetsunderhåll, omfatta alla större om- och nybyggnationer i kommunen. Hovrätten fann att ramavtalet ska tolkas så att det omfattar tjänster inom fastighetsunderhåll och sammanhängande mindre arbeten.

Även om projektet hade inslag av fastighetsunderhåll ansåg hovrätten att det som helhet var att jämställa med en nybyggnation eller större ombyggnation, som alltså inte omfattades av ramavtalet. Det var därför inte fråga om ett avtalsbrott att beställa projektet vid sidan av ramavtalet.

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut. En prövning av frågan om ensamrätt blev därför inte aktuell. 

Analys
Frågan om vad ett upphandlat ramavtal omfattar och om det ger ensamrätt för leverantörer i avtalet kan vara svårbedömd när det saknas tydlig reglering och myndigheten väljer att upphandla närliggande varor eller tjänster från andra leverantörer.

Som framgår av HD:s mellandom i mål nummer 4071-20 från juli 2021 ska det göras en helhetsbedömning av avtalsinnehållet med utgångspunkten att ramavtalet ska fylla en förnuftig funktion och utgöra en rimlig reglering av parternas intressen.

I det här fallet var instanserna eniga om att den rimliga regleringen var att ramavtalet inte skulle ges en vidare omfattning än det som sammantaget kunde utläsas som avtalets huvudföremål, det vill säga fastighetsunderhåll och tillhörande mindre arbeten. Att om- och nybyggnation nämndes i beskrivningen av det underhåll som avtalet omfattade gavs således ingen avgörande betydelse.

Av förklarliga skäl måste vad som är förnuftigt och rimligt avgöras i det enskilda fallet. Därför går det sällan att på förhand veta vad som blir utfallet av en avtalstolkning i en domstolsprocess avseende exempelvis skadestånd baserat på ett upphandlat ramavtal.

Detta framgår inte minst av det ovannämnda målet i HD, där både underinstanserna och två skiljaktiga justitieråd tolkade ett och samma ramavtal annorlunda än HD:s majoritet.

Vår erfarenhet är att det vid upphandling av ramavtal relativt ofta råder oklarhet avseende den närmare omfattningen av avtalet, det vill säga vilka varor/tjänster som omfattas, och om leverantören/leverantörerna har en ensamrätt att leverera enligt avtalet.

Detta leder till att de leverantörer som lämnar anbud inte kommer att kunna lämna sina mest konkurrenskraftiga anbud. Det medför även en risk för att det under avtalstiden blir tvist om avtalets omfattning, exempelvis om den upphandlande myndigheten gör inköp vid sidan om ramavtalet.  

För att undvika dessa problem är vår rekommendation att upphandlande myndigheter generellt ska lägga mer fokus på att tydligt reglera ramavtals omfattning och huruvida ensamrätt ska gälla eller inte.

Målnummer och domstol
Hovrätten för nedre Norrlands dom av den 29 mars 2022 i mål nummer T 444-20.