2019 gjorde fyra kommuner i Dalarna en gemensam upphandling av arbetsterapeuter och fysioterapeuter. Krav ställdes att anbudsgivarna skulle styrka att de bedrev bemanningstjänster inom sjukvård genom ett registreringsbevis från Bolagsverket.
Två anbudsgivare uteslöts eftersom det på deras registreringsbevis bara stod att de sysslade med bemanningstjänster, men inte specifikt inom sjukvård. Ett krav som kommunerna ansåg var relevant.
Anbudsgivarna överklagade, men förvaltningsrätten gick på kommunernas linje.
I februari meddelande Kammarrätten i Sundsvall en annan uppfattning.
”Att kommunerna ska vara tillförsäkrade att anbudsgivaren bedriver personaluthyrning inom sjukvårdsområdet, borde ha kunnat uppnås genom andra mindre konkurrensbegränsande alternativ. Kammarrätten anser därför att kravet i vart fall går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå syftet och att det således strider mot proportionalitetsprincipen”, enligt domen.
Eftersom bolaget lidit skada och felet är hänförligt till det konkurrensuppsökande skedet ska upphandlingen göras om, slog kammarrätten fast. Något som också skedde.
Den 24 november lyfte Konkurrenskommissionen, tankesmedjan Den nya välfärdens expertgrupp, fram upphandlingen som ett avskräckande exempel.
– Både registreringskravet och kommunernas tillämpning synes närmast grunda sig på ren okunnighet om verksamhetsföremålets funktion i det bolagsrättsliga systemet. Kommunerna behöver uppenbarligen se över sin upphandlingskompetens, säger Inger Ridderstrand-Linderoth, ledamot av Konkurrenskommissionen, enligt ett pressmeddelande.
Uttalandet möts med förvåning av Anders Karlin, chef för Upphandlingscenter, som är ett samarbete mellan sju dalakommuner i Falun-Borlänge-regionen.
– När det gäller sakfrågan är det inte mer att tillägga. Vi gjorde fel och rättade oss sedan förstås efter kammarrättens dom. Däremot är det märkligt att Konkurrenskommissionen i så svepande ordalag riktar kritik mot vår kompetens, menar Anders Karlin.
Att Konkurrenskommissionen, utifrån ett enda avgörande från kammarrätten, dömer ut kompetensnivån hos personalen på Upphandlingscenter, är allvarligt, enligt Anders Karlin.
– Deras insyn i vår organisation och verksamhet får ses som kraftigt begränsad. Att en upphandling överprövas och att man fått vidta rättelse är relativt vanligt för fler upphandlande myndigheter.
Han tycker också att det är märkligt att tankesmedjan skriver att man ”utrett och bedömt” ärendet och kommit fram till en ”slutgiltig bedömning”.
– Felaktigheter avseende en upphandling hanteras inom den i Sverige fastställda rättsordningen av de faktiska myndigheter som är satta att hantera just sådana ärenden, säger Anders Karlin.
Det är allmänt känt att det är stor omsättning på personal hos Upphandlingscenter Dalarna och att det är lite stökigt internt. Att det då även kan blir en del kvalitetsbrister i upphandlingarna är nog förståeligt. Men Konkurrenskommissionens allmänt svepande kritik av bristande upphandlingskompetens är för långtgående.
Jag har arbetat på Upphandlingscenter sedan 2013 och känner inte igen det du beskriver. Att folk rör sig på arbetsmarknaden är helt naturligt men att det skulle vara stökigt internt känns helt främmande för mig. Jag tycker att din allmänt svepande kritik är för långtgående.
Man får nog vara glad att Konkurrenskommissionens mandat att bedöma och sätta sig till doms över upphandlande organisationer är minst sagt måttligt. Men man kan även vara glad över att det finns upphandlande organisationer med så höga ambitioner som de Upphandlingscenter visat på många sätt!
Gunnar Lyckhage
Lite lustigt att kommissionen går så hårt på upphandlande myndigheter, men helt underlåter att rikta kritik mot den förvaltningsrätt som godkände kravställningen.
(Med det sagt delar jag Kammarrättens uppfattning att syftet med kravet kunnat uppnås genom andra mindre konkurrensbegränsande alternativ)