Kammarrätten i Sundsvalls dom i mål nr 1827-21 meddelades den 18 oktober 2021 och analyserades kort därefter av Hannes Snellman Advokatbyrå på Inköpsrådets hemsida. För en mer detaljerad redogörelse kring omständigheterna i kammarrättens dom hänvisar vi därför till Hannes Snellmans analys Skräppostfilter försenade ansökan som publicerades den 9 november 2021. Analysen går även att hitta via följande länk: https://inkopsradet.se/skrappostfilter-forsenade-ansokan/.
Kammarrättens dom i mål nr 1827-21
För att sätta Mark- och miljööverdomstolens dom i kontext följer en kortfattad bakgrund till kammarrättens avgörande.
En förlorande anbudsgivare ansökte om överprövning av en upphandling som genomförts av Trafikverket. Anbudsgivaren hade ansökt om överprövning genom att skicka två e-postmeddelanden till förvaltningsrätten.
E-postmeddelandena kom fram till Sveriges Domstolars nätverk på kvällen den 4 mars, men fastnade i Domstolsverkets skräppostfilter. Detta innebar att e-postmeddelandena inte kom fram till förvaltningsrättens e-postlåda förrän dagen efter, alltså den 5 mars.
Förvaltningsrätten gjorde bedömningen att anbudsgivaren inte kunde belastas för detta, varför ansökan om överprövning skulle anses ha inkommit i rätt tid. I övrigt avslogs anbudsgivarens ansökan om överprövning då det inte var visat att Trafikverket förfarit i strid med upphandlingsreglerna.
Anbudsgivaren överklagade förvaltningsrättens dom till kammarrätten som sedermera avslog överklagandet på grunden att anbudsgivaren inte inkommit med ansökan i rätt tid. Kammarrätten uttalade bland annat att huvudregeln om när en handling ska anses komma in till en myndighet bygger på principen om att det är avsändaren som bär risken för att överföringen av att meddelande försenas.
Kammarrätten menade att det ankommer på den som ansöker om överprövning att försäkra sig om att ansökan inkommer i rätt tid. Kammarrätten konstaterade slutligen kort att den omständigheten att förseningen berodde på att ansökan stoppades av Domstolsverkets skräppostfilter saknade betydelse.
Bakgrund till Mark- och miljööverdomstolens dom i mål nr P 14061-21
En samhällsbyggnadsnämnd beslutade i mars 2021 om rättelseföreläggande och byggsanktionsavgift avseende en fastighet. Beslutet överklagades av fastighetsägarna till nämnden via mejl, vilket sedermera avvisades på grund av att överklagandet ansågs ha inkommit för sent. Avvisningsbeslutet överklagades till länsstyrelsen, vilken gjorde samma bedömning som nämnden.
Fastighetsägarna överklagade beslutet till mark- och miljödomstolen och åberopade som stöd för sin talan bland annat mejlkorrespondens med kommunens it-avdelning. Av mejlkorrespondensen framgick det att fastighetsägarnas mejl inkommit den 5 maj kl. 23.57, men att kommunens mejlfilter därefter hanterat mejlet i 30 minuter. Detta hade lett till att mejlet levererats först den 6 maj kl. 00.27 till mottagande brevlåda.
Mark- och miljööverdomstolens bedömning
Mark- och miljööverdomstolen inleder med att konstatera att det i målet är utrett att fastighetsägarnas mejl som innehöll överklagandet har skickats och inkommit till kommunens datanätverk under den sista dagen för överklagande.
Domstolen konstaterar att det på grund av den tekniska utformningen som kommunen valt att ge systemet, har meddelandet anvisats till kommunens spamfilter, vilket kommunens it-kontor ansvarar för, och därför blivit fördröjt. Mejlet vidarebefordrades därför till nämndens elektroniska brevlåda först nästa dag.
Domstolen konstaterar att det inte finns skäl att ifrågasätta uppgiften om att handläggarna vid nämnden inte har haft tillgång till meddelandet då det förvarats i spamfiltret, men konstaterar även att det inte framkommit att kommunen skulle ha informerat om att mejl kan försenas på grund av datasäkerhetsskäl.
Domstolen menar även att en av de grundläggande tankarna bakom bestämmelsen om ankomsttid för handlingar i Förvaltningslagen är att enskilda inte ska lida onödiga rättsförluster. Det ska vara möjligt för den enskilde att med en rimlig grad av säkerhet själv avgöra när en handling kommer att betraktas som inkommen.
Dessutom påpekar domstolen att en ordning som i praktiken innebär att en myndighet skulle kunna fördröja ankomsttiden för elektronisk post genom utformningen av de it-tekniska systemen, något som en enskild knappast har insyn i, skulle hamna i strid med den grundläggande tanken.
Mark- och miljööverdomstolen framhåller att 22 § första stycket Förvaltningslagen (2017:900) bör tillämpas på så sätt att om det är klarlagt att ett mejl med ett överklagande registrerats som mottaget i ett datanätverk, som administreras av den myndighet som meddelat det överklagade beslutet, ska anses ha inkommit i rätt tid. Detta gäller även om det till följd av systemets tekniska utformning inte är tillgängligt för behörig personal vid myndigheten förrän klagotiden löpt ut.
Domstolen menar även att det inte heller bör ha någon betydelse om meddelandet försenats, till exempel av skäl som har med datasäkerheten att göra, genom att det först dirigeras till ett datanätverk vid en annan myndighet som är sammankopplad med den beslutande myndigheten.
Mark- och miljööverdomstolen bedömer att överklagandet ska anses ha inkommit till nämnden redan vid den tidpunkt då mejlet registrerades som mottaget i kommunens spamfilter. Överklagandet har därmed inkommit i rätt tid.
Mark- och miljööverdomstolen konstaterar slutligen att tillämpningen av bestämmelserna om ankomsttid för handlingar enligt 22 § Förvaltningslagen bör ha grundläggande betydelse vid enskildas kontakter med myndigheter. Då det får anses vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att målet prövas av Högsta domstolen har Mark- och miljööverdomstolen därför fattat beslut om ventil och tillåtit att domen överklagas.
Analys
Hannes Snellman konstaterade i sin analys att det i kammarrättsmålet fanns skäl som talade mot en strikt tillämpning av huvudregeln och således för att avsändaren i det aktuella fallet inte skulle vara den part som bar risken för att ansökan försenades. Undertecknade instämmer helt i denna bedömning, varför Mark- och miljööverdomstolens bedömning, enligt vår mening, är välkommen.
Vad som enligt vår mening gör det intressant att jämföra kammarrättens och Mark- och miljööverdomstolens domar är det faktum att de båda domstolarna tagit ställning till samma fråga, men kommit fram till helt skilda slutsatser. Tillämpningen av bestämmelserna om ankomsttid för handlingar i 22 § Förvaltningslagen har precis som Mark- och miljööverdomstolen konstaterar en grundläggande betydelse vid enskildas kontakter med myndigheter, vilket gör att frågan är viktig.
Kammarrätten konstaterade i sitt avgörande att huvudregeln är att det inte är tillräckligt att en ansökan om överprövning har skickats med e-post innan tidsfristens utgång, utan att sökanden även måste kunna visa att e-postmeddelandet faktiskt inkommit till domstolen inom rätt tid. Detta ligger helt i linje med tidigare praxis, se t.ex. NJA 2010 s. 165 p. 5 och 6. Detta konstateras även av Mark- och miljööverdomstolen. I båda fallen är det även fastställt att handlingarna kommit fram till respektive myndighet, men fastnat i skräppostfiltret.
Det intressanta är just det faktum att kammarrätten och Mark- och miljööverdomstolen därefter gör helt olika bedömningar kring om handlingarna inkommit i rätt till eller inte. Kammarrätten väljer att endast ta fasta på att mejlen inte rent tekniskt varit tillgängliga för förvaltningsrätten förrän tidsfristen löpt ut.
Mark- och miljööverdomstolen menar å sin sida att mejl ska anses inkomna i rätt tid så länge det registrerats som mottaget i ett datanätverk som administreras av den myndighet som meddelat det överklagade beslut.
Mark- och miljööverdomstolen går dessutom ännu längre och menar att ett mejl som försenats till exempel av skäl som har med datasäkerheten att göra, ska anses ha inkommit även om det först dirigerats till ett datanätverk vid en annan myndighet, men som är sammankopplad med den beslutande myndigheten. Mark- och miljööverdomstolen menar att detta är i linje med tanken om att enskilda inte ska lida onödiga rättsförluster.
Mark- och miljööverdomstolens dom har överklagats till Högsta domstolen av den aktuella samhällsbyggnadsnämnden. Om Högsta domstolen väljer att meddela prövningstillstånd och sedermera gör samma bedömning som kammarrätten så skulle de praktiska konsekvenserna för enskildas ställning gentemot myndigheter kunna kommat att bli omfattande.
Så som Mark- och miljööverdomstolen skriver kan en myndighet genom utformningen av sina it-tekniska system fördröja ankomsttidpunkten för elektronisk post, vilket skulle innebära en stor rättsosäkerhet då det inte längre skulle vara möjligt för den enskilde att med en rimlig grad av säkerhet själv avgöra när en handling kan komma att betraktas som inkommen.
Enligt vår mening ska huvudregeln, precis som både kammarrätten och Mark- och miljööverdomstolen konstaterar, fortsatt beaktas. Den enskilde måste normalt sett kunna visa att ett överklagande har skickats i rätt tid och därtill att det kommit fram. Det behöver dock finnas undantag från huvudregeln när det är myndighetens utformning av de egna tekniska systemen som utgör hindret.
Huruvida Mark- och miljööverdomstolens dom kan bli prejudicerande även för förvaltningsrättsliga domstolar och framför allt på det upphandlingsrättsliga området återstår att se. Det står klart att frågan föranleder olika tolkningar från olika domstolar och att det behövs ett klargörande från högsta instans. Det kommer därför att bli intressant att se om Högsta domstolen väljer att meddela prövningstillstånd i målet och vad utgången därefter blir.
Målnummer och domstol
Mark- och miljööverdomstolens dom den 14 december 2022 i mål nr P 14061-21.
Juristpanelen
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer