Offentlig sektor använder gemensamma medel till att driva tillbaka yrkesgrupper och arbetstagare till lönenivåer som ingen kan leva på. Det slår statsminister Stefan Löfven och civilminister Ardalan Shekarabi fast i bland annat den debattartikel i Dagens Nyheter där det slutliga förslaget till ny upphandlingslagstiftning presenteras.
De båda bjuder på två exempel på löner som pressats av offentlig upphandling. Det enda handlar om färdtjänst i Stockholm. Det andra exemplet kommer från städbranschen ”som när Skatteverket kontrollerade saken erbjöd lägstalöner på 11 kronor i timmen”.
Argumentationen är inte hundraprocentigt hederlig. De uppseendeväckande låga städlönerna, som såklart passar bra i politisk argumentation, är inget resultat av offentlig upphandling.
Uppgifterna kommer från Skatteverkets rapport En ren städbransch. Verkets kartläggning genomfördes 2014/15 med fokus på obeskattad arbetskraft och avsåg större städföretag som arbetat för två utvalda hotell- och detaljhandelskedjor samt två större livsmedelsbutiker inom en större butikskedja.
I rapporten beskrivs svart arbetskraft, bolagsmålvakter, människohandelsliknande förhållanden, lönebidragsberoende, underentreprenörskedjor, seriekonkurser och timersättningar som understiger 40 kronor. Inte vackert alls.
Värt att notera: Inga offentliga upphandlingar fanns med i underlaget.
Det är möjligt att villkoren för städarna inte skiljer sig mellan dessa privata inköp och vissa offentliga upphandlingar. Men att dra ett direkt samband – och dra alla offentliga städupphandlingar över en kam – är allt annat än korrekt.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer