Kriminalitet som går att koppla till offentlig upphandling är en del av rapporten, som bygger på ett stort antal intervjuer, analys av närmare 100 enskilda ärenden och en enkät till samtliga kommuner.
Brå ser stora skillnader mellan olika kommuner men med svårigheter att identifiera brottsliga aktörer som en gemensam nämnare.
Brå-utredaren Henrik Angerbrandt vill se mer av uppföljning från kommuner och regioner ”än till att hantera kraftiga avvikelser och uppenbara felaktigheter”.
– Den mest effektiva åtgärden mot välfärdsbrott är att aldrig ge oseriösa aktörer tillträde till marknaden. Men det krävs också bättre uppföljning av de aktörer som är inne i systemet.
För kommunernas LOV-system – där en debatt för hemtjänsten om LOU kontra LOV är högaktuell – pekar han på en inneboende problematik.
– Det är viktigt med en balans när ett valfrihetssystem utformas. Generellt finns en vilja att locka till sig en mångfald av aktörer, men det riskerar att slå över och göra det väl enkelt att godkännas som leverantör och att oseriösa företag också kommer in på marknaden, säger Henrik Angerbrandt.
Brås bedömning är att regelverket kring uteslutning av oseriösa aktörer är antingen svårtolkat eller består av onödiga hinder. En djupare utredning föreslås med inriktningen att skärpa utreslutningsgrunderna och göra dem mer tillämpbara.
– Av de intervjuer som genomförts som underlag för rapporten framkommer att många vill ha en bredare användning för att hävda allvarligt fel i yrkesutövningen. Man ser tydliga indikationer på oseriöst agerande men har svårt att finna stöd i regelverket.
– Det finns ett behov av att tydliggöra hur uteslutningsgrunderna kan tillämpas. Till exempel när det gäller vilka fel som omfattas och hur långt bak i tiden som räknas, säger Henrik Angerbrandt.
Brå ser också problem med att driva fram rättspraxis för uteslutningsgrunderna och att många kommuner och regioner saknar resurser på området.
Rapporten belyser även värdet med att säkerställa informationsdelning och ett behov av ett register över alla avtal som kommuner och regioner har med privata aktörer.
SKR hyllar rapporten utifrån en bedömning att välfärdsbrott är systemhotande och lovar att bidra till arbetet med en nyinrättad funktion som samordnare mot välfärdsbrott.
Enligt SKR har Brå genomfört den första totalundersökningen av välfärdsbrott inom både företagande och föreningsliv med slutsatser som är i linje med SKR:s egna.
– Undersökningen ger oss värdefull kunskap om hur välfärdsbrottsligheten ser ut och som riskerar att hota vårt välfärdssystem. Oseriösa aktörer ska inte få finnas i välfärdssystemen och vi måste aktivt agera mot att skattepengar används till fusk och oegentligheter, säger SKR:s ordförande Anders Knape.
SKR vill se insatser för att klara myndighetssamverkan även i mindre kommuner och lyfter problematiken med bristande verktyg för upphandlande myndigheter gällande leverantörskontroller vid offentlig upphandling.
Under den senaste månaden har regeringen genomfört rundabordssamtal för att motverka oseriösa leverantörer inom offentlig upphandling. Samtalen med berörda parter har täckt in branscher som bedöms som särskilt känsliga – bygg/entreprenad, städ och transport.
Regeringen ska nu analysera förslag som kommit fram under samtalen för att se vad som kan genomföras.
– Något som nämnts av flera aktörer är att det saknas system idag för upphandlande myndigheter att enkelt kontrollera att leverantörer är justa. I regeringens arbete med att motverka arbetslivskriminalitet har också långa leverantörskedjor identifierats som en riskfaktor i fall när överenskomna avtal inte uppfylls av samtliga underleverantörer, sade civilminister Ida Karkiainen när hon kort redovisade rundabordssamtalen under SOI:s årskonferens i Luleå.
I Sverige genomförs årligen drygt 18 000 annonserade upphandlingar. Av dessa är cirka hälften så kallade direktivstyrda upphandlingar. Vid denna typ av upphandlingar har det sen den 1 januari 2017, i samband med att den nya lagen om offentlig upphandling (LOU) trädde i kraft, varit obligatoriskt för upphandlande myndigheter att genom kontroll av offentliga bevis säkerhetsställa att en leverantör inte begått vissa listade brott och att den fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter eller socialförsäkringsavgifter innan tilldelning av ett offentligt kontrakt.
Trots att kontrollskyldigheten nu funnits i över fem år står Sveriges offentliga organisationer fortfarande utan en ändamålsenlig lösning för att genomföra kontrollen. Om en leverantörs företrädare begått något av de listade brotten går överhuvudtaget inte att kontrollera. Det har visat sig att bevis kopplade till betalning av skatter eller socialförsäkringsavgifter inte har varit tillförlitligt tillgängligt över tid. Därutöver finns en frivillig möjlighet att kontrollera om en leverantör har ”kvalificerade ekonomiska svårigheter”. Denna frivilliga möjlighet utnyttjas frekvent av upphandlande myndigheter för att undvika kostsamma leveransavbrott. Även denna kontroll är dock förenad med ett antal praktiska problem.
Hur lång tid till ska det få ta för upphandlarna i Sverige att få tillgång till en ändamålsenlig lösning som matchar deras skyldigheter?
http://Www.kapitel13.se är en av lösningarna. Den som söker finner.